United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Frun som bjöd honom en half million lire, om han ville skiljas vid sin hustru och gifta sig med henne det vill säga, sedan hon då också skilt sig från sin make. Han frågade, om jag trodde, han ljög? Visst icke! Jag känner ju själf denna makt, som lik en trolldom omsnärjde mig, strax han närmade sig. Nej.
Det är skrivet, sade den gamle, bortkastande bågen, då de rättfärdiga ropa, så hörer dem Herren och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre, uppvakna i din kraft och låt oss icke förtrampade varda! Vad är det gråskägget skrävlar därborta i vrån, röt en av våldsverkarna, ännu vild av striden, i det att han hotande närmade sig. Vad tycker du mera om: att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?
Hans fader och syster sågo med förskräckelse hans tillstånd; men när de närmade sig honom, bad han med häftighet, att de skulle lämna honom i fred, och han undvek dem varhelst han kunde. Ofta lämnade han staden och strövade hela dagen i omgivningarna.
Han saknade mod att så här den första dagen ge deras hemlighet till pris åt offentligheten. Å andra sidan närmade de sig varandra från motsatt håll. På så sätt skulle de aldrig träffas, åtminstone inte om de fortsatte att gå på olika trottoarer.
Han ville vara ensam. Han kände, att han och hans far ej sökte samma mänska härute, att de sörjde olika personer. De älskade samma kvinna båda två, men på olika sätt: fadern älskade det jordiska hos henne, han själv det himmelska. Men efteråt ångrade han sig, och ju mera det närmade sig till kvällsvarden blev han rädd, som om han ertappats med någonting hemlighetsfullt och otillåtligt.
Skaffa hit en kamorrist, som kan bära bagaget, så far vi till hotellet och får oss lite mat.» Facchini närmade sig lystet men tveksamt. »Nej», sade Petrus. »Ingen av dom där fähundarna skall tjäna på oss. Vi tar bagaget. Jag svarar för fem kolli.»
Först när det kejserliga fotfolket verkställt den rörelse, som prokonsuln påbjudit, och från alla sidor i djupa, ordnade leder framryckte för att innesluta och krossa den lilla skaran, fick denna öga för sin farliga ställning. På alla sidor en skog av lansar, en mur av harnesk, som närmade sig.
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig: Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen? Stellan svarade ej. Kom hit! Kom närmare! Stellan närmade sig långsamt. Kvickt, pojke! Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.
De ansatte henne, alla dessa kors närmade sig, kommo äfven långt ifrån för att tränga sig omkring henne och böjde sig ned öfver henne. Uppifrån hotade henne trädens nakna grenar, hvilka ondskefullt sleto och piskade luften... Om hon sjöng, kanske skulle de då hålla sig stilla? Och hon sjöng: "Döda ben, döda ben, Herrens nåd har vändt sig bort."
Han satt på sin vanliga bänk i skogen, då jag kom. Det var tidigt på morgonen. Naturen var så ung och frisk som den endast kan vara på våren. Han satt i solen och höll sina gamla, litet frusna, händer på käppkryckan. Vinterrocken hade han ännu inte lagt av trots att vi närmade oss juni. Men de tjocka blå muddarna voro borta.
Dagens Ord
Andra Tittar