United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kanske ni vill påstå, att ert hår är äkta.» »Min herregenmälde jag. »Jag har inte yttrat en stafvelse.» »Ja, men gör i alla fall som de andra! Tag af er perukenJag började känna mig illa till mods och undra, om jag möjligen hade gått fel och råkat in ett dårhus. Jag tog därför sakta min hatt och närmade mig dörren. Eller rättare sagdt jag försökte endast.

En ung, mörk herre, som hade stått och läst ett litet tidningsblad borta vid kaminen, närmade sig nu. Edmée kände sig plötsligt gripen av en plågsam förlägenhet var bristfällighet i hennes dräkt, i

Daniel, den store profeten och statsmannen i Babylon kom genom forskande i skrifterna att se, att tiden närmade sig för uppfyllelsen af Jeremias profetia angående de sjuttio åren. Dan. 9:2.

Konungen har lovat undersöka min sak, och jag hoppas rätt, men jag förtröstar icke furstar, jag förtröstar konungarnas konung. Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren, som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och Stefan stannade kvar. Om en stund kom Bengt tillbaka med gladare uppsyn.

Han närmade sig hastigt fyrtiotalet, kring hans tinningar hade håret glesnat, och magens diameter lät även en flyktig betraktare ana den välsituerade ungkarlen.

Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand henne, bliver hon åter levande stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar. Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen hans mantel.

"Mamma, känn min panna, hur den bränner." Alma närmade sitt bleka ansigte till honom. "Jag kan inte, Arvi," ljöd det hviskande från hennes läppar. "Mina händer äro orena. Men säg det inte åt någon." Arvi teg en stund; sedan fortfor han åter: "Mamma, jag är rädd. Den der väggen faller." "Inte faller den. Men mamma faller en kvarnsten." "Hvarifrån." "Uppifrån. Från himmeln.

Karmides steg upp målningsgalleriets marmortrappa och intog en bekväm plats vid hörnpelaren. Tätt förbi den måste tåget stryka fram; den var bestämd till vågbrytare mot floden. Karmides kunde se allt nära håll. Facklorna, som lyste i spetsen, närmade sig.

I småstäder vet nästan alla människor till varandra. Sara märkte även vilka dessa var; men, inbegripna i djupt samtal och tämligt avstånd ifrån henne, varseblev de henne inte. Hon undrade deras åtbörder, pekningar och huvudvändningar. Men de gick förbi, steg också hon vidare framåt och närmade sig nästa hörn. Här stannade hon åter tvärt, ty en likprocession kom.

Främlingen bad grekiska språket om företräde hos biskopen, men hans uttal hade en ovanlig och främmande betoning, som om han icke länge hade talat detta språk eller hört det talas. Med djup vördnad närmade han sig Athanasius, och han förvånades icke litet öfver den lilla bräckliga, en hög stol sittande gestalten, som syntes honom nästan såsom en dvärgaskepnad.