Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Är det då kärlekens sista och bästa ord? mumlade han och kastade sig ned över täcket med hennes händer mot sitt ansikte. Ett växande buller närmade sig under tiden och det glimtade till i taket. Det var skenet från liarna och yxorna, som byfolket hade hämtat. Den äldsta nunnan steg upp och drog Valdemar sakta i manteln.
Lik en mörk sky närmade sig hans ansikte, den breda munnen öppnade sig, jag slöt ögonen och det efterlängtade ögonblicket var där: Ivar Mörcke kysste Elsa Finne. Men: häpenhet, skrämsel och missräkning var det enda jag kände. Det var icke den förfinade lidelse jag föreställt mig. Det var precis samma slags kyss, som min man lärt mig att afsky. Gnistan fattades. Hvarför?
Vi resa dit och vila oss ett slag, föreslog han, och då Elli nickade samtyckande, gav han chauffören order om att köra upp på kullen. De stego ur automobilen vid värdshusets trädgårdsport och Wolfgang bjöd flickan sin arm. I det de närmade sig huset slet Elli sig lös med ett utrop och skyndade tillbaka till åkdonet. Wolfgang såg förundrad efter henne.
Alma stirrade utan att höra eller förstå. Stirrade bara, då hon såg, att hennes läppar rördes. "Herre Gud, är frun sjuk?" Mina närmade sig. "Skall jag gå till skolan och be rektorn komma hem?" "Nej, nej!" "Men frun är sjuk." "Åh nej." "Orkar frun stiga upp och se på Arvi? Nog lär han ha fått kopporna." Alma försökte stiga upp.
Hit mä linan, pojkar! Kvickt! Kvickt! Det sista Stellan såg var Kalle, som krypande närmade sig honom: Hugg tag i linan, hugg tag, ser du den inte! Här! Här! De sutto hos gamla Kerstin, inbäddade i filtar framför den glödheta kaminen. Vid sidan om på bordet stod en tillbringare med ångande mjölk. Över kaminen hängde kläderna. Det rök ur dem.
Han var rädd att hans far skulle nämna något därom. När de möttes vid bordet, vågade han ej se honom i ögonen. Och fadern nämnde ingenting om mötet. Stellan närmade sig med stora steg hysterien. Han brast i hejdlös gråt av de obetydligaste anledningar.
Med dröjande, rädda steg närmade han sig en lucka där han såg skymten av ett rödbrusigt, jovialiskt ansikte och ett par feta händer som fäktade med papper och journaler. En stor näve räcktes ut för att mottaga den värdeförsändelse som den tjocke förmodade skulle komma.
Och hela denna hop skall förnimma att det icke är genom svärd och spjut som HERREN giver seger; ty striden är HERRENS, och han skall giva eder i vår hand.» När då filistéen gjorde sig redo och gick framåt och närmade sig David, sprang David med hast fram mot hären, filistéen till mötes.
Den andra dörren betäcktes av rabbinen, som nu med lyft dolk närmade sig. I styrka och vighet ojämförligt överlägsen sin motståndare, skulle Karmides, som ingalunda saknade mod, hava försökt att vrida dolken ur hans hand; men hotelsen, att denna var förgiftad, hade gripit hans inbillningskraft och höll honom på avstånd.
Skulle hon ha tagit honom upp i sitt knä, då han var liten, och smekt honom som gamla Kerstin gjort? Han såg på fotografierna, på det unga ansiktet, de stora ögonen, munnen, som log. Nej, det skulle inte ha känts, som när farmor närmade sitt gamla rynkiga ansikte mot honom eller som när Kerstin klappade hans kind med sina hårda, valkiga, blåådriga händer. Kanske som när Rose ? Eller hur?
Dagens Ord
Andra Tittar