Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Kvinnorna sågo honom över den rasade muren och sade till varann: Det är likt Valdemars hemska spelman att hålla sin andakt vid Den heliga kerubens kapell. Sedan tänkte de icke mer på lekaren utan fortsatte med rask gång framåt mot den nya kyrkan. Andra flockar närmade sig också från gårdarna och slöto sig till skaran, som böljade och växte.
Folk stannade och granskade honom för att se om han såg samhällsfarlig ut, några yngre medborgare började följa efter honom, och till sist, nära slutet av backen, klev en ordningens väktare gravitetiskt över gatan och närmade sig Bergfeldt, som lugn och oberörd traskade sin väg framåt. Konstapeln stoppade honom diskret genom att ställa sig framför honom och frågade barskt: "Hönnu hänn!
Men var och en, som i detta ögonblick sett den enslige vandraren skrida över det skydda pelarfältet, kunde gripits av en liknande aning och känt, att en olycksande, lekamliggjord i detta väsen, närmade sig den slumrande staden.
Odödlighetstanken var och blev visserligen för mig blott en möjlighet, men mer och mer hade den tagit formen av något svagt och milt, som jag närmade mig, utan att rätt veta hur.
När borgmästaren närmade sig Persson, strök han nämligen av sig hatten med en ödmjukhet, som var alldeles för stor att kunna kallas väl spelad, och böjde dessutom sin stolta rygg mot jorden. Då gjorde Persson sitt stora misstag. Han förde nonchalant pekfingret till mössan och gick förbi. Han hade glömt kronprinsen.
Dessa ord väckte åter i herr Gyllendegs sinne en erinring af hvad som passerat, han blef lugnare och lyssnade på trumman, hvars ljud närmade sig mer och mer. Aldrig hade stadstrumman förefallit honom så hes och svag som nu.
Fru Zimmermann gick af och an på golfvet med mjuka, ljudlösa steg; och hvarje gång hon närmade sig betraktade hon detta hufvud, som icke gjorde en rörelse. Hon kunde blott urskilja de osäkra konturerna af dess hårresning. Hon törstade efter ett enda tecken till lif, något som kunde angifva att denna varelse kände något, hvad som helst; men der kom intet.
Sjöngo de inte utmärkt? frågade jag Agnes, i det jag närmade mig henne, ty utan att märka det hade jag åter tagit några steg mot estraden. Sjöngo de inte utmärkt? Utmärkt? Hon rykte på axlarna, gjorde en litet missnöjd min och skakade på hufvudet. Månne du någonsin hört ens medelmåttig sång, då du anser det där utmärkt?
Takten stampade han alltjämt med hälen. Karlarna reste sig en efter en, kröpo upp ur diket, lommade sävligt knäande bort över rågstubben, bort från vägen. Träsken vek steg för steg upp mot stallet. Kärran närmade sig i sakta mak. Gnissel av osmort hjul hördes med jämna mellantider. Eljest var det ett ögonblick tyst i Sutre. Så började töserna gråta, skreko: Mor! Mor!
Sångaren var ännu icke synlig, men man kunde höra, att han närmade sig stället på den branta och besvärliga väg, som på södra sidan slingrar sig upp till bergets topp.
Dagens Ord
Andra Tittar