United States or United Arab Emirates ? Vote for the TOP Country of the Week !
Abraham hade varit uppe med solen och kände sig sömnig. Han strök i sakta mak förbi husknuten bort mot bänken. För en stund sedan hade den stått tom. Nu satt Elsa där. Det kom så överraskande, att Abraham ofrivilligt stannade och spärrade upp ögonen. Ja, där satt nu verkligen Elsa, och det var ingenting vidare med det. Han steg fram, nickade och satte sig bredvid henne. Hon reste sig. Varför?
Och hon frågade: Tänker du slakta'n? Det är en fet en. Han gav henne en skygg sidoblick, skakade på huvudet. Han stång's den djä-djä-vuln, mumlade han. Sväran sade helt lugnt: Vad du gör, så kom ihåg, att jag ingenting har sett. Och hon lämnade i sakta mak stallet, när hon gick över gården sade hon: Nu kan inte Danjel hjälpa han heller. För nu är den synden begången.
Han släppte tjudret och bocken betade sig i sakta mak upp mot stalldörren. Öppna sidgrinden, ropade Anders från kuskbocken. Brodern lydde. Gästgivarskjutsen med den snarkande resenären rullade varligt utför den steniga stallbacken, gjorde en tvär sväng och klarade med nöd grindstolpen på ena sidan och Raggens nakna fötter på den andra. Se upp, dråsmåns! ropade Anders.
Vi andra fortsatte vandringen i sakta mak, ty snart kunde Hertha ej längre dölja, att äfven hon hade en akilleshäl. Men vi hade ju vår egen med. kandidat, och hon hade sin rensel, i hvars outgrundliga djup der fans lindring för smärtorna. Både på matpris, elegans och komplimenter märkte vi, liksom mannen när han såg galgen, att vi kommit inom civilisationens bredare strömfåra.
Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir.» Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så?
Takten stampade han alltjämt med hälen. Karlarna reste sig en efter en, kröpo upp ur diket, lommade sävligt knäande bort över rågstubben, bort från vägen. Träsken vek steg för steg upp mot stallet. Kärran närmade sig i sakta mak. Gnissel av osmort hjul hördes med jämna mellantider. Eljest var det ett ögonblick tyst i Sutre. Så började töserna gråta, skreko: Mor! Mor!