United States or Malta ? Vote for the TOP Country of the Week !
Holpainens hår reste sig på ända och han gick förbi dem in. Herre Gud! suckade Tiina Katri sakta, stannade och tryckte handen mot sitt hjerta. Kära barn, gå in till gårdsfolket och stanna der. Säg att jag skickade er. Hon sköt dem mildt ner från trapporna och vände sedan sjelf tillbaka. Ljudet hade förbytt sig till skrik.
Se, då i köket jag står och tittar som hastigast utåt, Kommer befallningsman hit helt ny; ny blänkte hans kärra, Ny var hästen, ej skådad förut, och flög som en stormvind, Ny var äfven hans dräkt och undransvärdig i fägring. Men då jag skyndade ut och kom nyfiken på trappan, Såg jag den aktade herrn, hur han hälsade alla på gården, Gammal och ung, och hans öga var mildt att skåda som solsken.
Främlingen talade till Aikyn på drifvan: "Mitt hjerta lider af, att se dig så ung, så fager, misshandlas värre än trälen". Mildt slog Aikyn upp ögat och såg på den fremmande. "Främling, är du af qvinna född, finns i ditt land icke qvinnor, efter du ömkar mig? Icke har jag ju värre än andra qvinnor, det är så vårt öde". "I mitt land finnas qvinnor, men de äro dock menniskor. Aikyn kom, följ mig.
Alla sågo hur upprörd hon var, och pastorn förstod, att här var en själ i nöd. När vagnen stannade utanför prästgården, frågade han henne mildt, om hon icke ville tala med honom. Hon nickade, hon förstod välmeningen, och de gingo sida vid sida nedåt trädgården. Marken var fuktig efter förmiddagens regn, gräset glänste ännu saftigt grönt, luften doftade af mylla.
Det vill dock synas som om det ligger en lång utvecklingsväg mellan den yngling som vid hafsstranden så mildt och menlöst besjöng sin kära, och den man, som efteråt vände ryggen åt familjelifvet.
Ack, att jag kunde göra det så mildt, som jag har hjärta att vara god mot honom. Jag kan få säga honom det med tårar i ögonen, jag kan få kyssa hans händer, jag kan få bemöda mig att göra det så litet groft som möjligt, men säga det måste jag. Och blir han då ond på mig, så låt gå. Då är han icke värd, att jag bryr mig om honom. Aldrig, aldrig vill jag tala illa om honom.
Jag behöfver aldrig känna deras afund mot de unga, deras bitterhet mot det manliga släktet. Jag har varit kvinna. För återstoden af mitt lif kan jag vara människa. Jag är lycklig. Den man, jag älskat, har icke kastat mig bort. Jag har själf helt lugnt och mildt gjort mig lös ur hans armar. Vi skola aldrig hata hvarandra. Han har gifvit mig mer, mycket mer än jag begärde.
Åter skymtade Kalmatar bort, endast vid den sanslösa flickan stannade hon, strök mildt med sina kalla händer den afsvimmades gyllne lockar och lade sin hand på hennes panna; men då hon slog opp ögonen smög sig den arma bort med en suck. Men vid bäckens strand satt Kalmatar och sjöng tyst vid sig sjelf: "Kalmatar, du långt bort burna, Hvarför vill du söka värma? Hvarför värma, hvarför glädje?
Dock mera mildt med hvar minut, För hvarje steg, hon tog, Och mera tankfullt än förut Hans sorgsna öga log. En aning grep hans hjärta visst, Han tycktes veta, hvad hon mist. Han tycktes vänta: och hon kom, Som om ett bud hon hört, Så tyst, så lugnt, så visst, som om En ande henne fört. Hon kom. Vid nattens bleka sken Hon såg den fallne svensken ren.
Den vänliga systern Kom i sitt ömma bekymmer, att se och trösta den sorgsna. Leende trädde hon in, men hon dröjde och låtsade vredgas, När af skymning blott och af dyster stumhet hon möttes. Och så talte hon, bannande mildt den bedröfvade systern: "Älskade, sitter du här som en skugglik vålnad i grafven, Enslig och gömd, o, skrämd snart kunde jag fly vid din anblick.