Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Frid är fröjd; där frid ej råder, Ingen glädje hemma är, Fridens stilla hälsoåder Lif och lust och krafter när; Frid är lycka, tröst och hägn, Frid liksom ett sommarregn Kommer mildt från höjden neder Och välsignelse utbreder.
Jo, Antti, jag har sett hjertat ditt jag, det trodde jag du inte hade något af. Nåå, hvad är det du vill, Leena? Hon hade ställt sig upp och stod der nu framåtböjd, helt nära honom. Det stora, röda, öppna ansigtet strålade af uttryck, och hela gestalten hade någonting nästan mildt, då hon satte händerna på hans axlar, såg honom in i ögonen och med en ödmjuk ton sporde: Förlåter Antti hustrun sin?
Se'n började den putsa och slicka sina ömmande, skafda tassar, samt tvätta sig i ansiktet med innsidan af framtassarna, som den först vätte med tungan. Efter detta kröp den kurrande, mildt, tacksamt jamande opp i knäet på Maglena. De voro med ens så goda vänner, den säkra vänskapen mellan den räddade och räddaren. Kälkfällen ordnades i bästa skick.
Hon tyckte att gummans trädgård var hennes egen, och den vexlade alla dar med olika blommor och vexter, och ibland när vädret var mildt, smälte hela trädgården bort, men kom åter följande morgon ännu rikare och präktigare än förut.
Gro skall i mitt hägnade land, Hvad ljuft, hvad mildt i människobröst blef sådt, Svagheten blomma trygg, och kraften, Sparande svärdet, glädas att skona blott. Trott har på min vilja jag förr, På samma vilja tror jag ännu; i strid Styrde den dödens gång, i friden Styra den skall okufvelig lifvets gång.
Vi två hafva så länge varit skilda, och hon liksom jag längtar efter återseendet." Full af kärlek hvilade Gud Faders blick på barnet, som midt i himmelens härlighet längtade efter sin moder. "Jag skulle gärna vilja låta din moder få komma hit och hvila ut efter allt sitt trogna arbete", sade han mildt.
Då talte mildt den gamle: "Öfverallt Är jorden Herrans", och han satte sig Uppå den låga, bara marken neder. Dock hastigt höjdes jorden under honom, Och högre satt den gudakorade Än biskop Leo själf och alla andra. Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli, Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.
En ädel hand från skeppet räckte mildt Den tröttade sin hjälp. Och nattens döttrar, Den tysta sömnen och den lätta drömmen, Begrofvo snart hans lidande i frid. När nu med rosenläppar morgonrodnan Bebådade naturens vällust, dagen, Slog vandrarn opp sin blick och såg omkring sig Och såg sin hembygds länge sörjda kust, Och såg dess gröna, trädbevuxna kullar, Och såg dess blomsterklädda häckars gång.
Yngling, värd att skåda är hans blomgård. Solar sår han där, och stjärnor strör han Kring som liljor, vårdar stora länder, Stöder folkslag, hör också den minsta Mänskoblommas suck och, mildt till alla Lutad, låter dem sin kärlek dricka. Gå, som förr till Marmarynes blommor, Ut i världen gladt och utan bäfvan, Det är Herrans blomgård, du besöker.
Fram räckte den gamle mildt Till dottrens möte en vissnad hand: "Kom", så han sade, "du strimma I Shelmas dimmiga natt. Kom, låna en dag blott än Den blinde gubben ditt ögas ljus; Hans blick skall klarna mot kvällen, Hans mörker fly som en dröm. När aftonens moln du ser Förbleknadt segla i stjärnklar rymd, Då vandrar drotten af Shelma Med dagad blick på dess rand
Dagens Ord
Andra Tittar