United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han skyr ej ort, där plåga bor, Ej rum, där hälsan glädes: Hvarhelst en själ på honom tror, Är han med fröjd tillstädes; Till sorgehus, till bröllopsfest Han kommer mildt, den ädla gäst, Där blott han bjuds och kallas.
Hans börda är dock aldrig svår, Hans ok är ljuft att draga; Han nöjs med hvad enhvar förmår Och bryter ej den svaga; Hans öga efter tron blott ser, Ej på vårt verk tillika; Själf är han den, oss krafter ger, När våra krafter svika. O Jesu, du vår vingårdsman, Hvi öppnas ej vårt öra, Då du så mildt oss ropar an Och i din gård vill föra?
Rörd, af modren hennes gåfva, själf en moder, Tog den höga monarkinnan, Men hon smekte mildt de spädas ljusa lockar Och till gifvarinnan sade: "Katarina tar ej skänker utan genskänk, Hon är van att återgälda; Därför nämn en billig önskan, goda dotter, Att sin skuld hon får betala."
O min Gud, o min Gud, styrk mig, att jag må tåligt och undergifvet säga: icke min vilja utan din". Kämpande i bön knöt hon ångestfullt sina händer omkring det förrädiska jernet, och mildt, såsom blomman om aftonen sluter sin kalk och sänker sitt hufvud, nedsjönk den ljusa tärnan bleknad på gräsets bädd. Salik Sardar Khan, störta ej så vild till rosens och liljans, de vissnades, läger. Rasa ej så.
"Sylvia och du skola få följa med hitopp om somrarna", sade fina frun, "eller får Ante komma ner till oss." Madlena sänkte hufvudet. Allt ljus var som försvunnet ifrån hennes förut leende, lyckostrålande, anlete. "Lilla kära barnet mitt", sade fostermodern och drog Maglena mildt intill sig. "Ante får många syskon här, och fosterbröder också. Lilla Sylvia min är ensam hon, utan liten syster."
Herr Adolf försökte komma lös, med mildt våld förde han henne mot dörren. Inte i dag, kära Nadja, inte i dag! Bara herrar, mina kamrater, riktigt fina herrar skall du tro, inte passar det. Passar det inte! Åh jo, du, det är just det det gör. Dina fina herrar känner jag, Torsten Ulf, löjtnanten åh, jag känner dem nog. Men Nadja, du kan väl inte för din fru och barnet? Jo 'vars, hva' ja' kan!
Och hon sjöng: "Om jag dock den siska vore Till hvars röst han villigt lyssnar. Om jag helst den blomma vore Som hans hand så vänligt bryter. Om med fläkten jag fick byta Som förfriskar mildt hans kinder, Ljust och rikt mitt öde vore.
Låt då din nåd förklarad bli, Låt straffets tider gå förbi, Se mildt till vårt elände, Och var vår fader, såsom vi Som barn oss till dig vände. Gif bröd åt den, som hungrig är, Gif tröst åt den, som sorg förtär, Och tillgift åt oss alla! Låt än oss få, o Herre kär, Vår hjälpare dig kalla! N:o 321. Fosterlandet.
Sen, omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld, Hvilar han lugn i min famn som en klar daggpärla i blommans." Så hon sade, och mildt genmälte den vänliga systern: "Älskade, nu blott icke; i kväll skall du vara för alla, Hinna med alla och tänka på allt. Mig skänkte du redan Mera än nog; hvad mer jag behöfver, skänker mig denne."
Den vänliga flickan Skötte sitt ljufva, svärmande spel och märkte det icke, Innan den åldrige stod vid dess sida och lätt på dess hufvud Sänkte sin smekande hand. Mildt öfverraskad af glädje, Kände hon handen, höjde sin blick och såg på sin fader.