United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Efter dem en skara män, kvinnor och barn, den sorgliga återstoden av novatianernas och donatisternas nybygge i Sunion männen endast nio eller tio till antalet, tillfångatagna på slagfältet, höljda av sår och släpande tunga bojor; kvinnorna flera, men likväl få i jämförelse med dem, som efter stridens slut slaktats av de vilda »järnpelarne»; barnen, utgörande största delen av skaran, somliga burna av sina mödrar eller gående vid deras sida, andra åter, som genom förföljelsekriget blivit fader- och moderlösa, och dessa voro de flesta, vandrande för sig själva.
När psalmen ändat, förkunnar Petros vad den återväckte viskat i hans öra: han hade vittnat om homoiusions sanning med ord, som en gång kunna höras, men icke mer återgivas, burna från lammets tron av ett till jorden återkommet blodvittnes ande. Från hopen av de bundna kättarne hördes en röst, som ropade: Du ljuger. Herren skall straffa dig.
Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm. Ty så säger HERREN: Se, jag vill låta frid komma över henne såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och I skolen så få dia, I skolen bliva burna på armen och skolen få sitta i knäet och bliva smekta.
Jag behöfver blott erinra om högättade personers nobelt burna fattigdom och testamentet som jämlikt makternas obegripliga rådslag i tidens fullbordan försätter dem i ett tillstånd af välmåga.
Åter skymtade Kalmatar bort, endast vid den sanslösa flickan stannade hon, strök mildt med sina kalla händer den afsvimmades gyllne lockar och lade sin hand på hennes panna; men då hon slog opp ögonen smög sig den arma bort med en suck. Men vid bäckens strand satt Kalmatar och sjöng tyst vid sig sjelf: "Kalmatar, du långt bort burna, Hvarför vill du söka värma? Hvarför värma, hvarför glädje?
Mig följde dina underfulla vårars minne Och dina nejders frid Och dina goda andar, burna i mitt sinne Ifrån min första tid. Och nu, hvad för jag åter från den vida världen? En hjässa, tung af snö, Ett hjärta, sjukt af lidelserna, mätt af flärden Och längtande att dö. Jag fordrar då ej mer, hvad jag förlorat, åter Af dig, du hulda mor!
Hon måste göra en paus i det hon torkade sitt ansigte, men tårarne bröto fram igen, lidelsefullt flödande tårar, som icke stockade rösten, endast gåfvo den ett uttryck ibland som af en sträng, när den brister. Och orden kommo af sig sjelfva, liksom burna fram på denna flod af tårar, medan händerna vredo sig kring den sammanrullade, våta näsduken.
Det var Jesu apostlar och lärjungar. Genom dem blef Guds rike och dess alla förmåner burna ut till hednafolken, som genom evangelium förvandlas från hedningar till kristna. Till dessa folk höra äfven vi, som bygga och bo i gamla Sverige. Nu är det till oss Herren kommer och söker frukt. Vi hafva af Gud mottagit en myckenhet af välgärningar. Vi hafva Guds ord i rik omväxling förkunnadt ibland oss.
Med hillebårder, spjut och svärd, Att skådas vidt och bredt; Ej bättre män till bröst och arm Har kristenheten sett. Två tusen spjutbeväpnade Af obefläckad frejd, Långs Twide burna alla I Tiwedalens nejd. "Låt af från djuren", Percy sad', "Enhvar sin båge tag; Ej mer han haft den nödig Alltfrån sin födslodag."
Men vägen var lång. Så många tankar flögo dunkelt genom hans hufvud. Han ville ändock i sjelfva verket någonting bättre. Kanske arbete i en annan ort kunde ge honom ersättning för det han förlorat i hemorten? Dit ville han ej mer. Nej, aldrig mer! Hunnen till landsvägen, gick han med sin rensel och stöflarne burna på axeln hängande vid sin käpp och funderade.
Dagens Ord
Andra Tittar