Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Om förflutna, stormiga tiders minnen Talte han i grånade kämpars krets. Plötsligt höll han midt i sagan inne, Stod från tronen i höghet opp. "Vingsnabbt flykta", sade han, "styrkans stunder, Och för minnet äger man dagar nog Jag vill föras opp på Telmars fjällbrant Och betrakta mitt land ännu. Jag vill se den sällhet, min ande skapat, Förrn mitt öga skymmes af kumlets natt.
Hon såg icke en enda gång på Sakari, som nu, äfven han, stod midt i stugan med en likgiltig och sömnig min och med ett uttryck i sitt ansigte, som skulle han varit döfstum eller möjligen nyss fallit ner ifrån skyarne. Hon och han, de båda, voro liksom andligen frånvarande, ingen skulle trott att de på något vis vore intresserade af den fråga man som bäst i stugan afhandlade.
"Jag tar af masken redan, eftersom menniskorna äro så elaka," sade hon, i det hon blottade sitt ansigte. "Midt upp i ansigtet våga de väl inte säga sina dumheter." Nära derintill sutto några fruar, hvilka sågo så underligt på henne, liksom hade de någon tanke derunder, och flyttade sig sedan till en annan plats. "Var det för mig de flydde?"
Låga blixtrar ur hans studsarmynning, Och han träffas, Perovitschen Batritch, Genom gördeln, och hans mund förstummas. Död han sjunker mot den gröna marken, Och från kroppen skär hans hufvud Osman. Och det kommer budskap till Saljuto, Till den slagnes ålderstegne fader. Göken gråa klagar i Saljuto, Ropar midt i vintern ut sin klagan, Som om ingen årstid ägnats honom.
När detta ändtligen lyckats satte hon sig tyst på soffan midt emot sin matmor, stirrande också hon ut genom de gråtande fönsterrutorna. Matmodern såg ut att vara i slutet af trettiotalet eller i början af fyrtiotalet. Hyn var den jemna, bronsaktiga, hvars blekhet har en underton af orange.
Ännu visar blott här och där ett härjadt blad eller en hoprullad löfknippe, men jag minns med fasa de år, då midt under blomningens och fullhetens tid förödelsen kom och härjade grönskan och glansen, öfverdrog med hvit svepning de afklädda kvistarna och lät träden försofva sina skönaste dagar och såsom stela vinterspöken bortskrämma all glädje af sommarn.
Erik tyckte så mycket om värme... Boden låg vid porten, de otäta väggarne insläppte snön, som fördes in af vinden och hopade sig i en drifva midt på bodgolfvet. Derinne hörde hon, huru någon ute i porten talade... Hon igenkände Eriks röst, ehuru han stod längre bort, ty han talade så högt. Den andre nästan hviskade. Eva kände en stickande smärta i hjertat.
Min första tanke, då jag följande morgon slog upp ögonen i min goda säng, var att någon kokte rommegröd på fjellet midt för, ty en fin hvit ånga steg upp ur en af dess remnor. Men det lilla mjuka molnet bredde sig, förenade sig med andra dylika, som bolmade fram än här, än der, och snart vältrade sig i hvit-grå, ulliga massor nedåt fjellsidorna, medan fjellkammen ännu upplystes af solstrålarne.
Nadja, rosig och fet, med det rödkrusiga håret uppsatt i en »grekisk» knut midt på hufvudet, satt i en länstol, hon smålog nedlåtande åt modren och bad henne taga plats. Tack skall du ha, Naja. Är det här ditt rum, din jungfrukammare? Jungfrukammare? tror du jag bor i jungfrukammare? Det här är vårt rum, unge herrns och mitt.
Men de är farligt te tala om skogsrå, när en är i skogen. Herre gulla Ante de är någe som rör sig här ute!" Maglena kröp intill brodern. "Du mått lägga mer på elden, men du får int gå ifrån mej. Sir du, nu igen? Nej du si ingenting för de är inte alla, som kan si. De lyse som två ögon midt i svartgrenarna." "Där? Jämmerligen stinta, känne du int igen Gullspira?!"
Dagens Ord
Andra Tittar