Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juni 2025
»Herra Jumala»! mor! nu går jag ut, se bara, der kommer herrskap i släden, stor-herrskap, riktigt som kejsaren sjelf, hör sådana bjellror, och solen lyser på allt gullet, se mamma! se, allt folket springer ut kom så få vi se hvart de fara.» Den lille hade rätt. »Hela byn,» varskodd af bjellerklangen, var på benen.
Men jag blir snart frisk.» Då böjde sig mamma ner och strök lille-bror över håret, men utan att han såg det, räckte hon ut sin andra hand och sökte min, som hon krampaktigt tryckte. Så satt jag en natt ensam i mitt rum, och dagen därpå visste jag, att läkarna skulle komma och döma lille Sven till liv eller död.
Med vemod vilade Görans blick på detta dystra ansikte, vars härjade drag endast svagt erinrade om hans lille älskade vän från gymnasietiden. Ack, tiden låter rosor uppspira endast för att andas död och förvissnelse i deras kalk och sprida deras blad med höstvinden!
"Du måste räkna tillsammans de stora talen åt mig, ty jag kan inte. Jag är för gammal att lära mig sådana nyheter. Men den lille där, honom skall du undervisa i din konst." Och han visade på den lille prinsen, som sorglöst lekte vid hans fötter. Utan att konungen visste det hade denne redan lärt mycket af sina båda kristna lekkamrater.
Så fann jag dig, och då glömde jag alltsammans. Ty du har gjort mig så lycklig, Georg, du har gjort mig lyckligare, än jag någonsin kunnat göra dig. Du har givit mig mina tre gossar, mina två stora gossar och lille Sven. Och vad kan jag vara för dem, för dig och för er alla? Jag är ju sjuk och jag blir aldrig frisk. Du skall glömma mig, Georg.
Sjelf tvättade hon såret, baddade hufvudet, drog af stöflarne, men vågade ej röra vid kroppen. Den lille qved så erbarmligt, så fort man rörde vid honom. Hon hade hittills alltid varit så kall emot honom. Aldrig smekt detta barn. Aldrig varit öm. Men nu brast isen. Hon visade det dock icke. Hon gick tyst omkring honom, jemkade och stälde allt så godt hon kunde.
Hans högra öga hade fallit samman och hans vänstra hade blivit så underligt klart och stort. Jag böjde mig över honom, tog hans lilla oskyldiga hand och förde den till mina läppar. »Du älskade barn», tänkte jag. »Varken du eller jag kan hjälpa den andre.» Vi hade flyttat lille Svens bädd till verandarummet, för att han genom de öppna dörrarna skulle höra fåglarna sjunga och vinden susa.
Nyss log hon den lilla, så frisk och glad Och sprang där så lekfull som vinden Omkring ibland spirande blommor och blad Med skäraste rosor på kinden. Nu hvilar hon stilla, en vissnande knopp Så blek och så kall i sin kista Och bror lille sörjer som funnes ej hopp, Han sörjer så hjärtat vill brista.
Och så vill du, att jag ska skaffa dig Backarna till underpris. Men ser du, det är inte hederligt, min gubbe lille, det är skoj Den där! tänkte ingenjören. Han har skojat mig på halva mitt mödernearv. Ska han lära mig hederlighet? Men högt sade han: Jag har talat med brukspatron. Om tokar råda, ja! Men lyckligtvis finns där pactum. Alldeles som mellan dig och din hustru. Nej, ser du, det går inte.
Därefter steg den lille mannen upp på jordvallen och började tala; och de kringstående blottade andaktsfullt sina huvuden, medan han med rörd stämma och ögonen mot höjden tolkade de efterlevandes förlust. Det var en av höstens stora dagar. Humlegårdens glesnande träd stöda röda och gula.
Dagens Ord
Andra Tittar