Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Olof hade fått en bok och Svante hade fått en bok. Varför skulle Sven ensam bli utan? Och det hjälpte inte. Författaren hade inte något nytt exemplar till hands. Därför släppte mamma till sitt, och sedan hennes namn ordentligt blivit utraderat, skrev pappa högtidligt utanpå boken: Till lille Nenne från Pappa. Och först då blev Sven nöjd. Det vill säga det såg ut, som om han varit nöjd.
Ty hon var så svartsjuk om den lille, att hon icke tålde någon annan, vilken han bad om hjälp, eller som gav honom sådan. Och det var först, när hon märkte, att krafterna icke längre stodo henne bi, som hon med tårar i ögonen gav sitt bifall och böjde sig för det oundvikliga.
Den lille Pikku suckade också, tittade upp på solen rakt in i det innersta gula och tänkte med detsamma att det nu var frukostdags. Han glömde sina fåfänga önskningar och tog till fötterna, denna gång hemåt. De andra efter.
Han stack handen i fickan och tänkte ge den lille tiggargossen en så stor slant, att han därför kunnat köpa en hel kostym och därtill både skor och strumpor samt en hel skjorta och dito mössa. Men han hejdade sig, han ville pröfva honom först. "Har du brådtom i dag, min lille vän?" "Nej, jag har inte ett dugg att göra."
»Goddag, min lille vän», sade Broman vänligt. »Du känner inte händelsevis till vem som har de bruna byxorna, som höra till din rock och den blå rock som hör till dina byxor.» »Nä», sade pojken. »De har aldrig vatt några, för vepan är gjord av farsans gamla brallor och brallorna av morsans underkjol.» »Jaså», sade Broman. »Men varför hälsade du på mig.»
Vänd om medan det är tid! +Den lille gossens pälsmössa.+ Det var en gång en man från landsorten som reste till Stockholm med sin lille gosse för att köpa honom en pälsmössa. Mannen reste inte enbart för pälsmössans skull men den var med som led och länk i det hela. Mannen sade till en vän: Medan jag kommer ihåg det skall jag gå och köpa en pälsmössa åt Edwin.
Du läser inte längre i våra händer, sade de. Har du nu äntligen förstått, att den lille, som låg och diade tjurhornet, aldrig mer står att finna på denna jorden? Det är, som ni säga, svarade han. Det barnet är försvunnet och förlorat. Trösta dig med dina rikedomar och med att vi stigmän hålla dig i heder.
Ty de hade alla förstått, var och en på sitt sätt, de hade talat med varandra, som vi stora hade talat för oss, och de visste, att mammas liv stod på spel, men att hon vågade det för att få leva för dem. Sven kröp upp i mammas knä och smög sig intill henne. Och han fick oss alla att le genom tårarna, när han sade: »Mamma får inte dö ifrån lille klimpen.»
Således ingen risk på något håll. Lille Krok skulle göra kullerbytta. Och staden skulle se på. Första maj måste ingenjören hålla sig i sängen. Han var förkyld. Influensa, påstod doktorn. Men fröken Agnes, som hade en skarpare blick för tingens sammanhang, sade: Tänk, i går tog pappa första steget för att ruinera oss allesamman. Och i dag ligger pappa här.
Sådana har jag i buntar där inne. Nej du, det köper jag inte.» Pojken såg litet nedslagen ut. »Ja, men jag tror bestämt att det är fint», sade han. »Vill inte herr Broman köpa det för en krona?» Broman höll på att tappa andan. »En krona», skrek han. »Vet du inte hut, din lille rackare! Är du verkligen fräck nog att komma hit och tala om att du gett trettiofem öre och så begära en krona.
Dagens Ord
Andra Tittar