Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Dessutom smittades de av hennes dystra högtidlighet till den grad att de inte vågade gå i bredd över den krattade grusplanen, utan smögo sig fram i varandras spår med den lille generalagenten i täten. Knappt hade de vänt ryggen till, förrän Ludwig och Brita Djurling smögo sig ut, satte sig på trappan, omfamnade sina knän och fnissade ungdomens ofrånkomliga grin bakom ålderdomens rygg.
Peltonen var med ett språng framme, tog våldsamt barnet i armen, skakade honom och kastade honom så med vild kraft ett långt stycke fram ibland snåren, derifrån den lille med en katts snabbhet genast ilade bort, som om ingenting hade händt.
Jag älskar dig som en son, som om du vore min lille Erland; ja, jag älskar dig mer, bleka barn, och jag ser i din själ, att du älskar mig. Det är så skönt, så friskt i natten. Vart för du mig, Sorgbarn? Jag följer dig till världens ände. Jag för dig till min moder. Bor din moder i skogen? Ja. O, att du vore min son! Är du icke min son?
Han satte sig bredvid henne. Hon tog hans hand. Du förstår, lille Stellan, jag håller ju så obeskrivligt mycket av dig, mera än av mina andra barnbarn, därför att du är mitt enda riktiga, mitt enda. Ja-a Förstår du det? Ja, farmor. Och så började hon, med låg och innerlig röst, medan hon smekte hans hand. För varje ord tyckte han sig bli allt mindre och mindre. Känslan av frihet hade försvunnit.
De två äldsta gossarne följde honom till vägskälet, där vägvisaren, de tre pekande armarna, stod. Där syntes kyrktornet och prästgården så att Nils kunde visa den lille främlingen rätta vägen. Men mor Maja-Lisa och hennes gossar de skulle kunna visa många på rätta vägen till lycka och förnöjsamhet. Guds fåglar.
Lisett kom med sin jungfru vid handen från kökssidan; lille Gerôme var redan färdig. De voro alla svartklädda, buro hvita förkläden och fingo af fadern hvar sin krans i handen. Bonnen sprang fram, jemkade flickornas hattband och lille Gerômes krage, och så begåfvo de sig i väg nedåt stranden.
I samma stund hven det för pannan på honom, och han föll, träffad på hjessan af en stor spetsig sten, slungad med skicklig hand af patronen, som sigtade säkert på den lille der han stod med sin hvita skjorta belyst af den klara augustimånen. Patronen skyndade till. Pojken låg der till hälften afdånad, med det lilla ansigtet oigenkänligt af den nedströmmande bloden.
Varken i fullmäktige. Eller på Björkenäs. Jublet har redan varit i håll med Larsson. Drätselkammarn, se. Och blir det bolag, så står jag till tjänst. Som jurist. Mot skäligt arvode Och utan att säga ett ord vidare, flämtande av glädje och andtäppa, återvände den store Björner till sin avbild i brons. Men lille Krok klättrade med sviktande knän uppför trapporna.
Rosigt och lifligt, friskt och strålande jollrade det första på golfvet. Icke visste han, denne lille, att hans fader gick der som en krympling, hans ståtliga, vackra far, som förr aldrig smakat en tår af denna dryck, hvilken nu småningom bragt honom så långt. Nåväl så växla menniskornas öden! Stockflötarn går nu omkring på gatorna, går på kryckor.
Polly blev plötsligt intresserad och kilade fram, och innan den lille hunden hann säga ett ljud hade hon sväljt honom med hull och hår. Det var tydligen just då sex månader sedan hon ätit frukost.
Dagens Ord
Andra Tittar