Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Han satt och tänkte på det till och med, då farmor efter kvällsvarden läste aftonbönen i lilla förmaket. Han hade redan beslutat sig för att när bönen var över skulle han gå upp på sitt rum, lägga sig och tänka på höfterna och vecken i kappan. Han kysste sin farmor på kinden. Men i stället för att kyssa honom god natt, sade hon: Stellan lille, vill du stanna ett slag. Jag vill tala med dig.
Den lilla hvita figuren syntes flytande på vattnet ett ögonblick, och försvann sedan. Detta ögonblick skymdes åter månen af ett nytt moln, som redan nästa minut var borta för att låta den klara månskifvan på nytt belysa vattenytan, der nu endast en försvinnande krusning var det enda märke på den graf som så villigt slutit sig öfver den lille. Ännu en bubbla, och så ännu en.
För däj och mäj finns ingen annan räddning vi gick alla vilse på bergen såsom får utan herde Han satte sig med ansiktet i händerna och grät sakta. Minns du den där sagan om sorgens tunga kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens tunga kedja, som den lille gossen gick och drog genom den stora skogen?
»Sa du fyllsvin, din lille uppnosige bondfångare», röt han och grep Kvist i kragen. »Var det fyllsvin du sa? Tag då den här, och den här » Och med kraftiga nävar gav han sin ärade gäst den ena sittopp'en efter den andra, som ögonblickligen besvarades med ränta. Matsalen kom genast i uppror. Hovmästare och kypare skyndade till och skilde de kämpande åt.
Hon gick den långa vägen öfver isen, men solen sken öfver drifvorna, det gick som en lek. Ett par timmar senare var hon hemma. En morgon kom den unga kommerserådinnan tidigt in i barnkammarn för att se om barnet och amman. Den lille sof godt, Nadja höll på att ordna i rummet. Hon hade fått en smula lust för ordning och renlighet ... åtminstone då hon icke hade annat att göra.
Skaldiske författaren C. O. O. Aktade Olzonh! Du missförstår mig, vilket gör mig ont. Jag är verkligen ansvarig för vad som står i denna tidning, men icke för vad som ej står där. Dina verser ha icke fått plats i tidningen. De komma aldrig dit. Vi ställer du mig då till svars för dem som säger mig i prosaisk stil, jag är vorden en åsna. Olzonh lille! Hon är nu 4 på morgonen.
Men ingalunda tycktes det smaka riddaren att emottaga sin bägare ur den lille botgörarens hand; ja de bägge första dagarne rörde hans läppar icke pokalens rand. Mörka blickar, tunga ord vordo gossen ymnigt till del; stundom hände ock, att riddaren lyfte sin hand för att slå honom; men då stod Sorgbarn, som vanligt, stilla, tyst, med fällda ögonlock... och riddaren tyglade sin vrede.
Det lockiga, rika ljusa håret och kanske också hennes eget hjärta sade henne genast, vem han var. Hon skyndade sig fram förbi de andra nunnorna och omfamnade honom med en ömhet, som genast gjorde den lille till hennes förtrogna vän.
Efter predikningens slut tryckte korporalen Görans hand och lovordade hans vackra utförsgåvor. Man gick därefter på husfaderns förslag till trädgårdstäppan och tog där plats på en bänk, som beskuggades av en gammal enstaka lind. Alla voro tysta, till och med den lille pratsamme Adolf.
Jag tänker på henne, som nyss gick ut, och på allt, som jag vet skall följa. Jag känner, att jag får aldrig tid att sörja honom så som jag ville, min lille gosse med änglaögonen, och ensam böjer jag knä vid hans kista, jag som icke vet, för vem jag böjer knä, eller till vem jag skall bedja. Men ute på kyrkogården ligger en liten grav.
Dagens Ord
Andra Tittar