Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juli 2025
Veckans alla dagar gledo henne förbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde på sitt broderi eller läste i sin bok och tänkte på ingenting, och synden var något underligt och avlägset, som icke kom henne vid. Det var rätt, och det var orätt. Det skulle man göra, och det kunde man aldrig tänka på att göra. Det var ju så enkelt och klart!
Bröstet och det stolta huvudet skimrade vita, oberörda; dit hade barbarernas händer icke nått. Nedanför växte gräset frodigt och mjukt. Tomas smög ljudlöst bakom Märta, slingrade armarna om hennes midja, kysste henne och tvingade henne ned på gräset. Venusbilden stod leende och vit och tyst. Blåsten hade ökat; det var full storm.
»Går fröken aldri ut och går om morgnarne?» försökte han sig änn en gång. »Jo, det gör jag ofta.» »Fröken fröken har inte lust att gå ut en liten tur? Det är så vackert väder.» Det gled som skuggan af ett leende öfver hennes drag. »Jag är klädd i morgonklädning», sade hon. »Jaså. Ja ursäkta.»
Som en pil flög han upp och kastade fällen ifrån sig. "Stinta! Ja men Maglena. Hur ska jag förstå de här?" Maglena talade stolt och leende om hela det underliga eldsäfventyret. Ante fick snart en brasa till stånd och det så godt som midt på stuggolfvet. Den släcktes ej fast den smälta snön sipprade ner från granbarrstam och snövåta grenar. Matsäcken förslog ännu.
"Ni är sjuk?" frågade Nymark, i det han tog hennes hand. "Endast trött," sade Alma leende och vinkade åt honom att taga plats på stolen. Nymark drog den närmare. "Kanske ni önskar hvila?" "Ert sällskap lifvar mera upp mig, tror jag." "Då kan jag sitta hos er med godt samvete." "Ni tar väl inte illa upp, att jag är så här i min frihet?" "Det frågar ni inte på allvar.
Josef, som var i färd med att ge, såg på honom ett ögonblick med det tunga, massiva huvudet på sned, för att röken ej skulle komma in i det vänstra ögat: Det måtte väl för fan inte va någon konst att lära sig maska. Jag menade inte det precis. Jag menade i andra saker. Josef Nilson log. Och detta leende förkunnade tydligare än långa förklaringar, att därhän skulle Stellan aldrig komma.
Det var då, medan riset låg fängsladt inom lås och peruken prydde sin saktmodigare hvardagsstock på rektorns bokhylla, som alla dessa löjen logos, dessa strider utkämpades, dessa upptåg speltes, hvilka i sitt öfverdåd eggade så mången borgares sediga pulsar till skening och fyllde så många fönster med stundom leende, stundom bistra anleten.
Nu har jag er i min makt, nu kunde jag hypnotisera er, om jag ville, sade han leende, då han tvingat mitt hufvud tillbaka mot väggen, medan han stod och strök öfver min panna, så att håret kom till sidan och han sedan måste peta det rätt igen. Och jag log och såg upp i detta kära ansikte, som jag aldrig, aldrig vill hata, om han också skulle göra mig ondt.
Men först helsa de på fadern inne på kontoret. Han förvånas att i honom träffa en glad, rask man, som skämtar med brunstekta ångbåtskaptener och som har ett vackert, välvilligt leende. Ja, han är till och med ungdomlig och har en pilbåge, som kaptenerna bruka skjuta med på ridhusets fönster.
Och hvarenda qväll så skall jag be Gud att hintar patron. Hej ohoj! nu skall du ha kaffe. För en sådan födelsedag som i dag ha vi aldrig förr firat! Medan hon stökade derinne, gick han ut, med tillstymmelsen af ett leende på läpparne. Men med det lingula håret burrigt och fullt af dam, kröp der fram bakom sängen först lille Heikkis hufvud, och så hela hans späda, hvitklädda figur.
Dagens Ord
Andra Tittar