Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juli 2025
Ett lindebarn som skriker dag och natt gör mig verkligt nöje, erinrar mig om den gamla goda tiden, det blommande livet mellan trettio och fyrtio år. Den 26 maj. Familjen bredvid träter, barnet stormtjuter. Vad det här är sig likt, och hur ljuvt det är numera. På aftonen återsåg jag den engelska damen. Hon var förtjusande och log mot mig med ett sådant där gott moderligt leende.
Då hon sakta drog sin hand tillbaka, skyndade han att fasthålla den. Karmides, sade hon, prisade vare gudarne! Jag har återfunnit dig. Hermione! Karmides' ögon skymdes av en tår, men det ljuva leende, som låg över flickans anlete, återstrålades av hans eget. Det rådde en tystnad, som ingen ville störa.
»Hut, källarkrök!» svarade Ivarström förolämpad. »Jag reser på Blåmåla också.» Och källarrådet vandrade leende vidare på sin inspektionsrond. Men Ivarström satt kvar och läppjade på sin invalidpilsner och funderade. »Jädrans i den krumeluren», tänkte han. »Krögaren är inte så dum ändå.
Så bjöd han säga: 'Jag for våg Till solens leende länder, Till vinterns isiga hem; Men hvart jag ock kom, där ljöd I sång, i saga din dotters namn, Där hördes älskares klagan, Försmådda veklingars kval. Då svor jag i harm att själf Den spotska flickan till brud mig ta. Gif akt att skydda din dotter, Ty Hjalmar friar med svärd. Så hotar han.
Ännu så händer det mången stund, Då vid kvällens trefliga härd Man träffar från kriget en gammal kund, Att man talar om Lotta Svärd. Hur trumpen kamraten förut man sett, Får strax han ett blidare drag, Och de grå mustascherna krusas lätt Af leende välbehag. Han minns, hur ofta från stridens ras, Från segerns blodade fält Han kommit tröttad och tömt sitt glas I Lottas bräckliga tält
Ismene och Berenike voro infödda atenskor och Hermiones barndomsvänner, ännu, liksom hon, fria från Hymens band Berenike en mörklockig flicka med själfulla drag och lugn värdighet i sina later, Ismene en blond, leende och självsvåldig sextonåring, vars ansikte var den klaraste spegel för en glättig, känslig och av nycker styrd innesstämning, och vars hållning och åtbörder förenade med mycken livlighet mycken täckhet och oskyldig håg att behaga.
Det var en av de första vårdagarna, ty våren hade kommit sent. Vid vartannat steg mötte man en svartmuskig och godmodigt leende ballongförsäljare med sitt färglysande knippe av gummiblåsor, fyllda med gas.
Lägg din hand i min, och vi skola tillsammans se hur det dör; leende mot hvarandra. Ro säger du. Som en sommarkväll sjunker den öfver mitt sinne. Jämvikt jämnmått skall jag finna i mitt arbete. Och det som har varit, skall ha mognat mig. Skall du möta mig en gång och se, att jag blifvit en konstnär? Kanske. Icke i afton och kanske icke heller i morgon. Jag vill vara lugn.
Men till sist greps han af ett oemotståndligt intresse för dessa papperslappar. Han böjde sig fram med det vänliga uttryck som hans ansigte ibland kunde få, tog pröfvande en af lapparne mellan sina fingrar och såg upp på henne med ett leende. »Får jag lof att titta?» Hon blef så glad för detta närmande och för detta vackra uttryck i hans ansigte, som hon aldrig förr sett.
Och hon höjde dolken till försvar mot den andra hunden, som ville rusa på henne. Erland manade Käck att lägga sig, och då denne icke genast aktade sin herres röst, gav han besten med bågen ett slag, så att han tjutande drog sig tillbaka. Gossens och flickans ögon möttes. Det var å ömse sidor trotsiga blickar. Men huru det nu var, drog sig flickans mun till ett leende.
Dagens Ord
Andra Tittar