Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juli 2025
Om icke hennes leende varit så godt och gifvit hela ansiktet en prägel af barnslighet, så hade den främmande helt visst skrikit till af rädsla.
Det ljusa, leende i skärkarlens liv, när det gestaltar sig ljust, har jag i förra delen, Hemsöborna, skildrat; i denna del har jag givit halvskuggorna; möjligen kan jag komma längre fram under för litteraturen ljusare förhållanden att ge själva slagskuggorna, som måste finnas för att ge bilden fullfärdig! Holte i Danmark, september 1888. Författaren. Den romantiske klockaren på Rånö.
»Ja gör det, gamle sjörövare», svarade vännerna. »Hej på dej! Tjing!» Och arm i arm tågade de ut ur porten och fortsatte sin glättiga väg nedåt gatan. Men Erlandsson stod kvar och lyssnade till ljudet av deras avtåg, och när han tyckte att de hunnit lagom långt spred sig ett slött leende över hans ansikte.
Han grubblade fram och åter, hopsatte de äventyrligaste planer och glömde icke att emellanåt le ett brett och instämmande leende med de andra. Slutligen hettade det till över pannan, och han tyckte sig ha funnit en utväg. Det hade nu blivit skumt, och vid nedersta trappsteget brann en liten eld, på vilken väktarna kokade sin mjölk.
"Ni måtte alls inte intressera er för qvinnans frigörelse?" frågade Nymark. "Nej," smålog Alma. "Om det berodde på mig, skulle jag vilja inskränka äfven mannens frihet." "Hvad säger du till det, John?" skämtade Nymark. "Ingenting," svarade John leende och blåste lugn ut ett rökmoln ur munnen. "Riktigt sant." fortfor Alma.
Knappt så långt, som järpen uppskrämd flyger, Sen hans grenkamrat för kulan fallit, Åkte förarn aningslös och säker, När en dolk, i dukens veck förborgad, Leende zigenarkvinnan framdrog Och, mot mannen lutad, talte sakta: "Passa på, min man, när hugget faller, Skuffa förarn ned från kärran genast!" Sade, och med all sin styrka samlad Slog hon i sin oväns skuldra knifven.
Leistén skakade åter på hufvudet. "Jag är rädd för den der demokratin. Den är en urartad humanitets bångstyriga barn ett barn, som i sin öfverdådighet förstör och krossar allt, som kommer i dess väg, och hvars värde det inte förstår att uppskatta." "Du börjar bli sentimental," sade John med ett spefullt leende. "Skratta inte.
Ro skänker oss högen allen; Där ofvan hvilar ingen, den svage minst. Hårda de äro, lifvets lekar. Ve, att din kraft är bruten i förtid, kung!" Stolt drogs vid den åldriges ord Kring Fjalars läpp ett leende. Hornet gaf Svennen han åter, och från vapen- Smyckade pelarn tog han sin båge lugn. Nu hvinade strängen. En blixt Flög salen genom.
Leende talade åter den ärlige torparen Petrus: "Hej! Ej falla i dag väl de första älgar i socknen; Trygge vi jaga dem här, om ock kulorna yrde kring tingsgåln.
Han fick plötsligt en rasande lust att säga henne något hårt, obehagligt, och gick fram emot henne med ett ironiskt leende. I
Dagens Ord
Andra Tittar