United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Något skild från byn ligger ett ensamt torp högt uppe på backen. Inne i stugan står mor och kokar gröt i den stora öppna spiseln. Far ligger i långsängen, som intar en stor del af rummet. Han hvilar sig nu på lördagen efter veckans arbete. Det är fars trädestid nu, han hvilar mest, hvilar på gröten, och hvilar på »luren», lite' för och lite' efter. Vinterdagarne äro så långa.
En dag i början af maj kom han glädjestrålande hem och berättade, att han skulle resa till Köpenhamn om en veckas tid, som bladets korrespondent för konstafdelningarne vid den stora utställningen. Han lefde som i feber under den veckans lopp. Så reste han ändtligen en vacker vårdag. Det var en veckas tid efter Williams afresa. Vid fönstret satt fru Kate Zimmermann ensam och sydde.
Ingen ovän hade funnit stället, En fientlig fot ej trampat spången, Som dit ledde; bud om blod och strider Gaf blott korpen, ropande från molnen, Eller gladan, som satt mätt i granen, Eller vargen, som med blodigt byte Sökte hedens skymda klyftor åter. Men i pörtet vid det långa bordet Satt en lördagsafton sorgsen värden, Hvilande från veckans vedermödor.
Förbi är veckans möda då; Till ottesången får jag gå Och träffa nära kyrkan den, Som saknat veckan ut sin vän. Han står väl då på förhand ren På kyrkobackens brant allen Och blickar öfver träskets längd På slädornas och folkets mängd. Och jag är den, som eftersöks, Och tåget nalkas, skaran öks, Och plötsligt syns jag däribland Och räcker honom gladt min hand.
Veckans alla dagar gledo henne förbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde på sitt broderi eller läste i sin bok och tänkte på ingenting, och synden var något underligt och avlägset, som icke kom henne vid. Det var rätt, och det var orätt. Det skulle man göra, och det kunde man aldrig tänka på att göra. Det var ju så enkelt och klart!
Följande vecka gick fadren redan till jernvägsarbetet, och sedan fingo de endast se honom som hastigast vid middagstiden och sent på qvällen, kort innan de lade sig. Om morgonen var han redan borta, när de vaknade. Om söndagarne var han deremot hemma, fast han då inte orkade vara uppe; ty han var ibland så trött efter veckans hårda arbete, att han låg hela dagen.
Veckans möda var slut, bortskjuten var rocken, och väfven Hvilade tyst, ej sköttes ett arbete mera af någon, Glade hade de hört, om än längre, den kunnige spela, Ty som en guldsträng klang i hans mund järngigan beständigt. Men den förståndige tystnade nu och talte och smålog: "Färdig vore jag här att spela, så länge jag mund har. Visste jag blott, att man tvättade under tiden min mecka."
Det är ingen svårighet med de första 69, i ty att dessas både begynnelse och slut lätt förstås både från profetian sjelf och från historien profetians uppfyllelse. Något afbrott uti tidräkningen måste sålunda hafva gjorts någonstädes, i ty att den sista veckans stora händelser passa just in på de 7 åren, som föregå de 1,000 årens början. Hvar skedde detta uppehåll?
Uttrycket "Guds bud och Jesu vittnesbörd," 12:17; 14:12, och att de sjunga " Moses och lammets sång," 15:3, synas visa, att dessa frälsta äro af Israel, sålunda qvinnans tredje och fjerde gossebarn. De 144,000, som beseglas omkring ett år efter veckans midt, böra nemligen ock räknas till qvinnans gossebarn, till "de öfriga af hennes säd;" det i Es. 66 är ett af de sista.
Aha, löjtnant Schnitler, jag förstår, ni vill höra nyheter sista veckans marsteorier? Var så god stig in, mina herrar. De inträdde i arbetsrummet, ett stort, glatt rum med ett väldigt skrivbord, höga, välfyllda bokreoler, diverse instrument och skinnbeklädda, bekväma länstolar. Här, sade värden, i det han lade handen på en väldig pappershög, här ligga alla snillefostren.