Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juli 2025
Maja Lisa skyndade att hemta papper och bläck från rektorns rum. När hon funnit hvad hon sökte och skulle återvända till sängkammaren, ringde det i tamburklockan. Det var en gosse, som hemtade ett öppet kuvert. I tankspriddhet tog hon ut derifrån ett visitkort och såg, att det var från Nymark, som bjöd fru Karell på slädparti följande dag.
"Vårda Oleandern väl, ser du huru rask den är nu åter". Men nu blef det höst och vinter. "Blommor öfvervintra godt i källare", sade flickan, och i källarn kom jag, och der var natt och mörker, och råttorna uppåto min krona, och när kökspigan om våren hemtade opp mig, sade de, som sågo mig: "nu är det slut med den olycksoleandern". Men det var ännu icke slut.
Och se, innan kort stod drifhuset fullt af de skönaste rosor och deras blomstersyskon af alla former, och strålarne hade ej tid att tänka på sin fångenskap mer, utan blott på att hinna måla deras sammetskinder med glans och fägring. Rankvexten. En resande hemtade tvenne frön från fremmande land.
Men smaken utvecklade sig på ett helt olika sätt än hos öfriga folk. Det blef en praktisk realism med roten i det alldagliga lifvet. Skådespel uppfördes ej för höga herrar eller lärda pedanter utan för folkhopen på gatorna med scener hemtade från marknadslifvet eller det borgerliga hemmet och genomandade af patriotisk frihetskänsla och hänförelse.
"Hvad ni är blek ännu." "Det här kom helt säkert af att jag inte har dansat på så länge," sade Alma leende. "Förr höll jag nog ut utan uppehåll ända till morgonen." Nymark hemtade vin åt henne, och sedan hon druckit ett par glas, kände hon sig fullkomligt återstäld. Hon hade lust att fortsätta dansen, men Nymark hindrade henne.
Det var vid denna tid barbarerne kommo öfver hafvet, för att få den nåden att dricka vårt thé och äta vår spis, och den store himmelens son, Förnuftets sol, tillät att några af barbarerne fingo kyssa stoftet för hans fötter. Deras konung hade sändt dem den långa vägen öfver det stora vattnet, endast för att de skulle betyga hans vördnad för den store verldens herre, och de hemtade skänker.
Hvaraf visste man, att det då mer fanns något lif? Kanske allt var slut då. Menniskor voro i rörelse på gatan. De foro förbi somliga, andra mötte de. Alla sågo friska och kraftiga ut. Till och med de små, trasiga tiggargossarna, hvilka drogo en kälke efter sig och blåste i sina röda händer. Och äfven bonden, som hemtade ett vedlass till staden och gick bredvid hästen med tömmarna i hand.
Hon lät dem göra med sig hvad de ville, nöjd med att John ändtligen lemnade dem i ro och gick in till sig. Mina hade täckt öfver henne i sängen; der hade hon varmt och godt att vara. Hon såg på hur Mina sysslade i rummet, hur hon hängde upp hennes kläder, knöt ihop strumporna, skrufvade ner lampan och hemtade dricksvatten på nattduksbordet bredvid henne.
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet. Bläck och penna? Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära. Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret. Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar. Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
Ofta hände ock att fadren hemtade henne en prydnad, en vacker klädning. "Till nästa bal", sade han, och då blef Rosa åter glad och dansade åter när qvällen kom.
Dagens Ord
Andra Tittar