United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ser du den där lilla flickan, så hon knogar på sin korg, vi skola hjälpa henne bära", sade syster Lydia, och därvid tog hon korgen af Lotta, som af idel förvåning ej kom sig för med att säga ett enda ord. "Ni äro väl bekanta, ni båda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta på hvardera sidan om vägen. Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget på korgen.
Och så kan du hämta galoscherna också. Han blev med ens alldeles het. Han visste, att när det blivit mörkare, skulle de kyssas. Det sprängde i bröstet på honom. Det bultade vid hans tinningar. Ja, ja, viskade han. Med fumliga händer fick han rocken på sig. Kom nu. De stodo ute i förstun. Tyst, sade han. Låt oss gå tyst! Så att Greta inte kan höra oss.
Men unge herrn sjelf kunde aldrig oaktadt allt sökande återfinnas. Weitikka visste nog hvar han fans, hon. Just der båten stjelpte är mycket strömt, och der nere bor sjöjungfrun. När en man är allt för mycket älskad af två qvinnor, blir sjöjungfrun ond och tar honom sjelf, så säger sagan. Ack, lilla Greta, det der var fasligt rörande! Nå hur kom Weitikka till kullen?
Varje gång han kysste Rose eller höll henne i sina armar skulle han sluta ögonen och se Greta... Och ingen av dem skulle få veta det, varken Rose eller Greta! Vilket underligt liv. Vilket ironiskt öde! Men det var inte alltid bara Greta som talade. Så småningom vågade också Stellan ge uttryck åt det, som rörde sig inom honom.
Se, så den lyser! Det är jag som har hand om den och håller den fin; jag har den bland mina halsband och broscher. Först ville pappa ha den själv i sin skrivbordslåda, men det fick han inte. Halls oroliga bruna ögon stannade hellre på Greta än på professorns nordstjärna. Egentligen såg han ingenting.
Nu var det hans tur. Och plötsligen reste sig Kalle upp och gick. Vart ska du gå, Karl? Jag kommer tillbaks om en halvtimme, för nu vet jag att Greta börjar tala böcker och det intresserar mig inte. Kom in i salongen, Rose, och spela en vals! Rose reste sig lydigt och följde honom. Men Stellan erfor ej det minsta sting av svartsjuka. Greta Möller hade börjat tala om böcker.
"Det skall jag nog göra", svarade denna, "men skulle du skulle inte Greta" rättade hon sig "kunna titta in till Solbacken snart?" "Jo kanske." Greta visste med sig själf, att hon borde gå till Lotta och bedja henne om förlåtelse, men ack, huru svårt det var att taga detta steg!
Jag har haft influensa och legat i flera dar. Greta skrattade: Ja, Rose hade också en förfärlig snuva, när hon reste. Han blev alldeles blodröd. Han kunde ingenting säga. Såna dumbommar! Varför sa ni inte till mig, hur det var fatt, så hade ni ju kunnat träffas här och sluppit och springa omkring ute i det här vädret. Jag skulle inte ha stört er. Men nu får du hålla till godo med mig i stället.
Hennes ögon voro två nattkalla brunnar, och hon var mera naken än någon kvinna kan vara. Var var sagans doft, var var diktens och äventyrets skimmer? Synden Greta reste sig från soffan, vit av skräck. Hon var nära att stöta omkull det lilla bordet med flaskan och glasen. Jag vill gå, sade hon. Jag vill gå!
Han satt inne på sitt rum hela dagen. Han ville inte, han kunde inte visa sig för Greta. Vid fyratiden ringde det på tamburklockan. Husföreståndarinnan stack in huvudet i hans rum och sade: Det ä en ung dam, som vill tala med Stellan. Han gick ut. Det var Rose. Han stängde dörren till våningen. Det gjorde tamburen mörkare, så att hon ej skulle se, hur han rodnade. Vart tog du vägen i går?
Dagens Ord
Andra Tittar