United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det lät så högtidligt och allvarsmättat, allt det Greta hade att säga om kärlekens rätt, om den högsta sedliga moralen, om det estetiskt-etiskas samlande och uppgående i en enda känsla: kärleken, om det borgerliga samhällets föraktliga humbugsäktenskap och lagvigda prostitution.
Bland de små skolkamraterna var det i synnerhet två flickor, som Lotta fäste sig vid och den ena af dem var Greta Moll. Hon var enda barnet till "patrons", och kanske icke så litet bortklemad och själfsvåldig, men i grund och botten var hon dock en liten snäll flicka. Den andra af Lottas goda vänner var Anna Lisa Pettersson.
De voro redan små modedockor och talade med stor tvärsäkerhet om hvilka af kamraterna voro "snobbiga" och "stiliga", med flera sådana uttryck, som Greta aldrig förr hört i sitt enkla, landtliga hem.
Du får hålla mig sällskap, så att jag härdar ut. Spela lite Chopin i stället, Rose. Ni ä för djäkliga med ert chopängande, sade Kalle. Jag tror jag går ut ett slag till. Och han gick. Rose spelade Chopin inne i salongen. Greta och Stellan blevo sittande kvar på sina braskuddar och lyssnade. Musiken tog Stellan.
Jo, hon sopade och städade och hjelpte gamla Greta, fröknarnas enda piga, stundom i köket, stundom att sköta den lilla trädgården, stundom till och med att se om kon, när Greta måste vara borta vid någon annan syssla. Och Sabina sjöng och trallade dagen om, och sprang glad som en fogel omkring, under det systrarna suto inne och hade tråkigt.
Tomas satt och tänkte på hur han skulle vara klädd på aftonen; han hade efter bästa förstånd skrivit "Om nådemedlen" åt Greta och mycket riktigt också blivit ombedd att komma med på Märtas flickbjudning. Skulle han ha vitt skjortbröst eller kulört halsduk? En täckvagn stannade utanför ingången till Hasselbacken; en dam och en herre stego ur. Tomas smålog, då han kände igen dem.
De gingo in i hennes rum. De sutto tysta en lång stund... Till sist frågade Greta: Har du inte fått något brev ännu? Han skakade på huvudet. Då ska du få se, att hon också ligger sjuk i influensa. Det surrade inne i huvudet på honom. Hur hade Greta fått veta att Rose och han varit ute och promenerat tillsamman? Var det Rose som skvallrat?
Sådant gjorde inte en hederlig mänska. Han var visserligen ingen konstnär, han hade kanske inte den rätta, den djupa synen på kvinnans krav på en ny känsloetik. Den skulle han skaffa sig så småningom. Men en gentleman var han redan , en gentleman skulle han alltid förbli. Vilket sällsamt, underligt öde det vilade över honom. Han var bunden vid Rose och han älskade Greta.
Nej, men vad är det här! En liten trumpet! Var har du fått fatt i den? Tu, tu-tu, tu-tu-tu! Greta satte den för munnen och tutade av alla krafter, tills hon icke förmådde mera; hon kiknade av skratt. Därefter tog hon fram skjorta, strumpor och kalsonger och lade dem på täcket mitt för näsan på Tomas. Adjö, skynda dig nu...
Han kände ännu hennes mjuka bröst mot sitt hjärta. Det var som om benen inte längre ville bära honom. Mera, mera, ropade det inom honom. En stund efter hade han lämnat balen. Han hade smitit ut i tamburen, ryckt till sig rock och mössa. Galoscherna glömde han kvar. Han gick länge omkring på gatorna och talade halvhögt till sig själv: Vad har jag gjort! Vad har jag gjort! Greta! Greta!
Dagens Ord
Andra Tittar