United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Under den första tiden af sin vistelse i Stockholm talade Greta ofta om sina små vänner därhemma, men då ingen visade intresse därför, blef det alltmera sällan, och till sist ertappade hon sig själf därmed, att en hel dag kunde gå till ända, utan att hon en enda gång tänkt på dem. Och så bleknade minnet af dem allt mer och mer.
Att få sluta sitt liv i en kyss, ett famntag Han stannade. Hans pupiller lyste mörka. Rose! Hon stannade. Han kramade henne så våldsamt att hon skrek till... Två dagar efter reste hon. De hade varit ute dagen i ände, vandrat långt utåt landsvägarna, suttit i de avlövade bersåerna nere i parken, sedan det blivit mörkt. Hon hade knappast haft tid att gå upp och säga adjö till Greta.
Du känner inte någon gammal fru, som inte jag också känner. Greta nöp honom i armen mitt på gatan så hårt, att det verkligen gjorde ont. Hon hade blivit brun och röd av sin sommar nere i Skåne, och den lilla barmen hade fått en mjukare, mera medveten rundning. Du är bara avundsjuk för att inte du också får blommor, sade Tomas.
Några dagar därefter, då syster Lydia stannat en stund hos henne, sade hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och så har jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma. Men så har jag bedt honom om en sak till." "Hvad då, lilla Greta?" "Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll." Nu ropade någon på syster Lydia, så att hon måste gå, utan att få svara.
Med ens föll det honom in, att de båda gestalterna, som nyss gledo honom förbi i mörkret, i själva verket voro honom välbekanta. Den ena erinrade honom om Johannes Hall och den andra om Greta men det var ju omöjligt. Det måste ha varit en inbillning. Han stannade obeslutsam framför trappan till Centralstationen; om fem minuter skulle tåget gå.
Hon kan lämna henne det i morgon bittida, när de ändå följas åt till skolan." "Det är inte sagt, att Lotta kan gå i skolan i morgon", sade fru Moll. "Jag fruktar, att hon är sjuk, efter hon inte kommit hit. Men du får göra som du vill", tillade hon. Nu kom den ena efter den andra för att tacka och säga farväl. "Hälsa Lotta", hviskade Greta, när hon lämnade Anna-Lisa påsen.
Jag har inte flirtat med Greta. Det sa jag väl inte heller. Jag sa: sen Greta reste. Nu såg han henne i ögonen: Nej, det har jag inte . Vem skulle jag ha flirtat med? Du bär dig alltid så besynnerligt åt. Inte komma över gatan och hälsa, när vi i alla fall stämt möte! Ja, låt oss gå då. Han gick vid sidan om henne utan ett ord. Han var inte sorgsen, snarare kallt bitter.
Då han kom ut, stod Greta och väntade på honom. Hon hade gått trottoaren fram och stannat vid fönstret för att se på de nya orkidéerna; bland andra hade hon givit akt på en, som var alldeles lik den Johannes Hall hade haft i knapphålet hos Arvidsons. Så hade hon kommit att se in genom butiken genom rutan, och då stod Tomas därinne och köpte vita rosor.
Han berättade för henne hela sitt liv utom en sak: frimärkshistorien; den hemligheten ville han inte yppa. Och Greta lyssnade till hans berättelser med händerna i knät framför den slocknade brasan. Och när han slutat, sade hon sakta: Ett så underligt barn, du måste ha varit, Stellan. Så vek och så fin i dina känslor. Tycker du, viskade han. Ja, det tycker jag. Du har inte varit som andra pojkar.
Hon fann i själva verket denna uppgift mindre omöjlig än historien om den gamla frun. De följdes åt Birger Jarlsgatan fram; Greta var på väg till en väninna, som bodde ute vid Strandvägen. Hon hade äntligen fått sluta skolan och njöt nu av sin frihet i fulla drag. Hon var tyst en lång stund, som om hon gick och tänkte på något hon icke riktigt vågade komma fram med.