United States or Philippines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tog som förevändning att lämna Greta en bok eller gå ut med Kalle. Men när det kom till det verkliga avgörandet om, vart man skulle gå, lyckades han på ett eller annat sätt ställa det så, att man stannade där man var. För det mesta höll man till i Gretas rum. Det var det konstnärligaste. Rose kom också som oftast. Man låg på kuddar framför brasan och lät den ensam lysa upp rummet.
Han gick sakta över gatan, fram till henne: God da, sade han. Ja, det är så dags nu! Såg du mig inte? Jo, jag såg dig på långt håll. Varför kom du inte och hälsade då? Han viskade: Låt oss gå! Jag ska berätta det sedan. Låt oss gå. Vart ska vi gå? Utåt landet som vanligt. Hon gav honom en granskande blick: Är du rädd för att gå här? Har du flirtat med andra, sen Greta reste?
Till och med kalfvar och grisar fingo en känsla af att Greta höll af äfven dem, då hon den sista morgonen kom ut i ladugården med fickorna fulla af bröd, som hon delade ut ibland dem, medan tårarna fördunklade hennes eljest så klara ögon. Hon hade redan dagen förut sagt farväl till Lotta och Anna Lisa, och då hade hon lagt dem allvarligt på hjärtat att tänka på henne hvarenda dag.
Det fanns ju visserligen också många snälla, barnsliga flickor i skolan, men i det kotteri, dit Gretas kusiner hörde, och där sålunda äfven Greta hade sina flesta umgängesvänner, rörde sig de dagliga samtalsämnena omkring barnbaler och liknande nöjen. Lärare och lärarinnor kritiserades också och föräldrarnas förmögenhet och rang diskuterades.
Men Lotta svarade ej, utan kastade sig gråtande på träsoffan, som stod framme vid fönstret och gömde sitt fräkniga ansikte i förklädet. Det stormade inom henne, och både vreden och sorgen höjde sina röster därinne. "Hur kunde Greta säga så till mig, som varit hennes bästa vän så länge?" Det var sorgen , som suckade så tungt öfver den bittra missräkningen.
Att mamma ser sorgsen ut till och med då hon bakar de allra raraste russinbullar, är då intet under... Men, allt nog jag lemnade allihop, klef öfver det der gärdet och sprang ända tills jag kom till Weitikkas beryktade kulle. Den unge fästmannen hotade med fingret: Du är mig just en liten vildand, Greta. Hvarför tog du ej mig med?
Varför hade de inte allt detta, som var skön konst? Pengarna fattades ju inte? Och hans morfar, som var så rik: varför hade han bara landskap och hav och strandpartier på väggarna och inga nakna kvinnor? Nu ska du sjunga, Greta, sade Rose. Kalles syster reste sig från kuddarna framför den slocknade brasan. Hon stod i denna mystiska konstnärliga belysning från de gula lampskärmarna på pianot.
Och i ett av sina brev kunde hon ej underlåta att påpeka förändringen: "Hör du, Stellan, dina brev ha varit de stiligaste kärleksbrev jag läst, men nu börjar de bli prosaiska tycker jag. Du är väl inte ute och går på Storgatan om eftermiddagarna, nu sen Greta rest, för då kommer jag att lugga dig, när vi träffas. Kom ihåg det! Och du behöver inte stryka under med tre streck att du är en gentleman.
Deras hjärtan voro så lätta, och de språkade så gladt, som om aldrig något groll funnits emellan dem. Huru det sedan gick för Greta och hennes vänner, skulle kanske roa er att höra, och måhända vi en annan gång få förnya bekantskapen med dem.
Klockan fyra kom den ena efter den andra af de små gästerna, men den som icke syntes till, det var Lotta. "Hur kan det komma sig, att inte hon är här?" undrade de alla. Greta, stackars liten, visste nog hon, hvad som var anledningen, ehuru hon hvarken kunde eller ville säga någonting. Hon såg mycket väl på Anna-Lisa, att äfven hon hade saken klar för sig.
Dagens Ord
Andra Tittar