United States or Guadeloupe ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag skall ut och handla, svarade Greta. Greta valde gärna skymningen, när hon skulle ut och se något i butikerna. Det var något frestande över gatorna, just när mörkret föll och lyktorna började tändas. Det fanns just mycket att undra och att gissa över. Hon nickade åt Tomas i dörren och försvann.

Vid hörnet av Hamngatan skildes de. Vet du vad, Tomas, sade hon slutligen vid avskedet, jag vet mycket väl varför du inte vill bo hemma! Greta hade blivit mycket röd, men såg honom fast i ögonen. Tomas hade svårt att dölja sin oro. ?

Vi kunna icke åtaga oss ansvaret för någonting alls, varken för att framåt eller vända om eller för att stå stilla. Men nu... Var det inte någon som gick i trappan... Han sprang upp från soffan och gick ut och öppnade tamburdörren. Greta stod utanför, rödkindad av blåsten och vit över axlarna av snö.

ingen öppnade, gick han slutligen långsamt ned utför trappan. Tomas... Vad kunde han vilja... Han var sig icke lik... Och Hall gick åter in. Han satte sig samma plats som nyss, bredvid Greta, men han såg strax, att hon icke var densamma. Han såg, att hon hade vänt ett blad i boken, och att hon icke var densamma som nyss.

Min fästman, sade Greta, sa, när han var här ett slag förra sommaren ett par dar. Vet ni, vad han sa? Jo, han sa, att nu förstår jag, varför den här stan inte fött en enda konstnär till världen, varken skulptör eller målare. Va inte det bra sagt? Nu grep Rose in: Väldigt!

När Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sällskap, plägade Beppo följa henne, och gick hon ganska trygg och säker. Ty se, Beppo var lika pålitlig, som den allra trognaste barnjungfru. I dag var likväl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just ut i staden ett tag och Beppo skulle följa henne. Men far hade sagt, att hunden måste ha nosgrimma.

Senare under terminens lopp hörde han honom ofta komma hem sent om nätterna med osäkra steg och sabeln slamrande mot uppgångens väggar. Ja, om han inte haft Greta, visste han ej, hur han skulle kunnat uthärda att leva. Denna tryckande stämning i hemmet. Och denna framtid med Rose vid sin sida... Greta var hans sol. Han dyrkade henne...

Han älskade Greta, älskade henne med hela sin själ. Det var visserligen en hopplös kärlek: hon var tjugu år och hemligt förlovad med en skulptör, ett riktigt geni, som nu låg i Paris och skulle bli världsberömd. Det var han, som gjort alla de nakna kvinnofigurerna i våningen. Men hopplösheten i hans känslor gjorde hans kärlek endast dubbelt skön. Han var ej svartsjuk skulptören.

Han gick och undrade, hur hon skulle se ut, om hennes bröst blivit större, hur hon var klädd och vad hon skulle säga. Kanske när allt kom omkring att det ej skulle visa sig svårt att behandla henne som en fästman och kavaljer anstår? Kanske han till och med älskade henne, ett särskilt sätt, inte som han älskade Greta, men ett lägre, mera osedligt sätt.

Välkommen, vi ska genast något att dricka. Du kan rent brännvin och saltgurka om du vill. Det är hälsosammare! Och nu ska vi ha det här dygnet tillsammans, du äter kväll här nej, jag är inte sjuk, det är bara Greta som tror , hon är med i armén och har gitarr, du sjunger ju sjömansvisor det här börjar riktigt bra, gosse!