United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty det gick en farlig sjukdom bland hundarna i staden, och ingen hund fick gå utan nosgrimma, om dess ägare ville slippa att plikta. Det där förstod inte Greta. Beppo var frisk, det visste alla. "Hvarför skulle han då ha nosgrimma?" tyckte Greta. Hon tyckte det var riktigt synd om honom. "Stackars min rare Beppo!"
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti. "Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll. "Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig?
Tycker ni om att sitta så här och drömma framför brasan? frågade hon. Ja, viskade han. Och så blev det åter tyst. Han tyckte sig aldrig ha levat, levat riktigt , förrän nu, sedan han mött Greta. Till och med så höga uppgifter som en världsåskådning föreföllo honom intetsägande och torra i jämförelse med denna estetiska tillvaro, denna klärobskyr av tankar och känslor. Framför allt känslor.
Hon gaf dock ej akt på Gretas bedröfvade blick, emedan hon hade sina ögon fästade på syster Lydia för att riktigt komma ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma. På hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia.
Han var nu lika förvissad om att han skulle finna Hall på Gustav Adolfstorg, som om han hade stämt möte med honom där, under Tornbergs klocka. Då och då stannade han framför ett butiksfönster. På ett ställe fängslades hans uppmärksamhet av en liten rolig attrapp; han bestämde sig genast för att köpa den till julklapp åt Greta och gick in i butiken.
Greta sträckte sig fram och skålade med brodern mitt över bordet. Hon fnös av skratt. Märta var invigd; hon höll näsduken för munnen, ja, hon bet i den. Längst nere vid ena bordsändan sutto Jean Arvidson och grosshandlar Wenschen; de hade blivit utan damer. Jean satt blek och tyst. Han hade plötsligt kommit att tänka på döden.
Det föreföll honom barnsligt och simpelt efter de estetiska njutningar, han den sista tiden upplevat. Dessutom: Greta var ej där. Hon var förlovad och kände sig för resten för gammal. Under en av pauserna kom Rose fram till Stellan: Du dansar så sällan med mig? Jag dansar knappast alls. Varför inte det? Det roar mig inte.
Och inte finns det heller några riktigt stora affärsmän, som kan sätta sprätt på hålan utan bara några futtiga sillstrypare och brännvinsgrossörer. Knektar och brännvin, det är hela stan, brukar pappa säga. Om du visste, Greta, hur mamma och pappa led det första året, innan de blev bekanta med dina föräldrar. Mamma va alldeles förtvivlad.
Greta satt med halvöppen mun, leende och rädd som prinsessan själv. Hon kunde icke taga sina ögon från bilden. Jag är säker om att det är en förtrollad prins, sade hon lågt. Ja, viskade Hall, och han ber henne att lösa honom ur förtrollningen, och hon nickar med huvudet och ger honom sitt löfte.
Hon var en lefvande kristen och hade valt en sjuksköterskas ansvarsfulla och tålamodspröfvande kall af önskan att därigenom kunna tjäna sin herre och frälsare. "Syster Lydia", sade Greta en dag med matt röst, "bed Gud, att han snart gör mig frisk." "Det har jag gjort flere gånger, barnet mitt", sade hon, "men bed själf du Greta." "Det kan jag inte", svarade Greta missmodigt.
Dagens Ord
Andra Tittar