Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Hon undvek så mycket som möjligt att tilltala Greta, så att hon e; skulle råka lika illa ut som Lotta. "Hur är det med dig?" sade Greta slutligen, "du är dig inte lik." "Jo, vars, nog är jag lik mig alltid", svarade Anna-Lisa. "Hvad menar du med det?" Greta blef röd om kinden då hon tänkte på, att det kunde ligga någon särskild mening i dessa ord.
Greta stirrade på honom envist, som om hon ville uppfordra honom att säga något mera; men Tomas teg. Slutligen kvävde hon en liten gäspning och gick in i sitt rum för att sträcka ut sig på soffan och sova en stund, ty det var mörkt och tråkigt och dessutom var hon sömnig. På de sista veckorna brukade hon ligga så länge vaken om kvällarna, innan hon somnade.
"Jesus", hviskade Greta och fortfor med tårar i ögonen: "Ack, syster Lydia, hjälp mig bedja honom om förlåtelse först!" De böjde nu sina knän på den mjuka mossan under några granar i den tysta skogen, och där uppstego nu varma böner om förlåtelse till honom, som sagt: "Förr än de ropa, vill jag svara och medan de ännu tala, vill jag bönhöra." Es. 65: 24.
Han fann dock snart, att hans farhågor voro utan grund; Greta hade icke något utvecklat öra för ironi. Hall bjöd henne en cigarrett, och hon tog den utan lång tvekan. Det är inte första gången jag röker, sade hon. Det fick jag lära mig i skolan; jag och en flicka till rökte värst i hela klassen. Är det möjligt...
Hvad frågade hon efter att den lilla, med undantag af laddarna, var fin som en prinsessa. Var det inte ändå samma lilla människokilling, som hon brukat ge mjölk till och värma med sin päls. "Uj Yla"! Märta Greta slog armarna om getens hufvud, som böjdes ner emot henne. Hon sträckte ut armarna. "Putta! Tappa Ante! Ante ta Etta Eta." Och Ante tog upp den lilla systern i famnen.
Slutligen kastade han bort blomman på gatan, i smutsen, sade artigt farväl och vek in på en sidogata. Greta stod kvar, förvirrad, gråtfärdig. Hon fattade sig likväl snart. Det var ju ett helt äventyr... Eller kunde man inte kalla det ett äventyr? Hon såg sig omkring åt alla håll: det var väl ingen som stod och gav akt på henne?
Han hviskade åt dem att vara tysta hade väl vett om hvad som brukades när man först kom in till folk det, att stanna vid dörren och tiga tills man blir tilltalad. Men Märta Greta, minsta lillstintan, mors gullhjärta, som hon så nyss hade varit, hon kunde inte tiga. Hon var rädd, och hon var hungrig, och hon kände sig eländig på alla vis. "Moooj" tog hon i "Etta Eta ill då te mooj!"
Det var skönhetssinnet inom honom, de andliga intressena... Usch, låt oss inte tala om det, sade Greta. När jag tänker på att jag ska stanna hemma hela våren och att min fästman inte kommer förrän i slutet på maj, vet jag inte, hur jag ska bära mig åt. Stellan såg på henne, en blyg, bedjande blick. Och hon tillade: Men, gudskelov, jag har träffat Stellan.
Och i detta ögonblick talade han sanning. Greta var så långt borta. Alla, allting var så långt borta, allt utom hennes mun, de fylliga, litet fuktiga läpparna. Nej, han ljög inte. Han kände det nu, när han kysste henne. Detta var inte något bedrägeri. Tror du mig inte? frågade han. Jo, visst tror jag dig. Varför skulle jag inte göra det. Du är bara så dum och barnslig ibland.
Han skulle aldrig heller förråda sin kärlek till henne utan kanske en gång, långt fram i tiden, då skulptören dog och han följde Greta från graven. Och då de båda stodo i det tomma sorgehuset och hon begrät sin ensamhet och sin sorg, då hon klagade över att hon nu stod övergiven i livet, då skulle det ske Han skulle säga, stilla och ödmjukt: Och jag, finns inte jag?
Dagens Ord
Andra Tittar