Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Slottets stolta ägarinna stod förstummad, Furst Potemkin, gref Bestuscheff Tego båda, blott af folkets skara höjdes Gladt ett sakta sorl vid porten. Rysslands moder, kejsarinnan Katarina, Till sin adel då sig vände: "Kavaljerer, låten ordna om min resa! Sen min stora svit sig ökat, Får jag längre ej besvära min värdinna, Och till mitt Moskva jag längtar." PERSONERNA: v.
Hastigt skyndade furstinnan fram till busken, Bröt bland rosorna den skönsta, Men den gamle krigarn följde henne långsamt, Bröt förutan val en annan. Kejsarinnan mottog bådas bjudna gåfva, Tackade med mildhet båda, Men furstinnans blomma gaf hon åt Potemkin Och behöll blott gref Bestuscheffs.
Stum af häpnad stod furstinnan, men den höga Kejsarinnan tog då ordet: "Denne vördnadsvärde man från Peters tider Blir er skyddling, gref Bestuscheff; Ni, Potemkin, skall förfoga, att hans önskan Blir, som jag bestämt det, uppfylld." Sagdt; och åter inom slottets port hon trädde. Där på afstånd från de andra Stod en kvinna, skön, fast sorgen lagt sin blekhet På de ädla anletsdragen.
Det var morgon, härligt lyste sommarsolen Öfver landet, öfver floden, Och den höga monarkinnan stod förklarad I det öppna fönstrets svalka; Vid dess sida, fast på afstånd, stod furstinnan, Och vid närmsta slutna fönster Krimbetvingarn, furst Potemkin, och den gamle Amiralen, gref Bestuscheff.
Och hade jag helst vid kanonerna där En veteran, En man, som vant sig att bruka gevär, En krutsprängd fan; Men nej, en yngling, spenslig och fin, En femtonåring, en gref Schwerin Skall svara för batteriet, Hvad håller en sådan för min?"
Gref Bestuscheff, ni hans trogne vapenbroder, Ädla minne från hans tider, Säkert ville ni mitt sällskap bli i döden För en vinning, stor som denna?" Så hon sade.
Så hon sade, och i blinken var hon färdig, Henne följde tyst furstinnan, Furst Potemkin och den ädle gref Bestuscheff. Och till byn de styrde färden. Nära slutet af den långa, smala stigen, Mellan skördbetyngda slätter, Låg en kulle, som för vandrarns öga länge Dolde hyddorna och träden.
Det framhölls, att kongl. boktryckaren Niklas Wankijf vid tryckningen »icke heller sagt eller varnat den anklagade med ringaste ord». Croninghs slutpåstående lydde, att Johansson må sjelf ansvara för sin tro, att landshöfdingen hölle gref Douglas suspect, att han uppehållit saken med att åberopa sig på så många, som ej hafva något synnerligt att berätta, och att han måtte efter förtjenst blifva straffad.
Och konung Gustaf Adolf Stod upp uti sin sal, Bröt af sin långa tystnad, Tog ljud och höll ett tal. Åhörare för gången Han hade summa tre: Fältmarskalk Toll, gref Piper, Carl Lagerbring, blott de. Och konungen tog ordet Och talte allvarsam: "Vår finska här, Gud bättre, Går bakläng's, icke fram. Det hopp, vi byggt på Klingspor, Tycks ej fullbordadt bli, Och Sveaborg har fallit, Det stödet är förbi.
Kunde det länge dröja, att ej en sådan menniska blef allbekant? Den andra lyder: »En gång åkte gref Peder Brahe förbi. Då tog jag af mig hatten som andra och bockade mig. Lasse frågade mig, hvarföre jag det då gjorde. Derföre att riksens drots åkte förbi, sade jag, och det heter 'ära den äras bör', och han dessutom är en herre, hög af ålder och meriter, och meriter ega vördas och äras.
Dagens Ord
Andra Tittar