Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Då stod Vid min sida en ros I den höstliga vind, Och förspilld var dess blod Och dess fägring sin kos Och förbleknad dess kind. Men en irrande fläkt Kom från kullen och slog Med sin vinge en gång Den förtynande blott, Och dess stängel blef bräckt, Och hon böjdes och dog.
Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer, Fastän den bruten mellan klippor går, Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen, Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än. Se denna glesa krans af vissna rosor, Som fängslar hennes spridda hår; hvar fläkt Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom Ett oblidt ödes lätta vindar slita Förhoppningar ur en förkrossad barm.
Men en liten fläkt ruskade allt ännu smått på fröet och ryckte i fjunen och sade vid sig sjelf: "skall man då vara en sådan stackare att man icke skall kunna få det fröet dit opp; och det vore ju så rart, om en så der präktig blomma växte der uppe. Nå, kan man leka, så må man väl ock kunna arbeta". Och så tog han uti med ett riktigt dugtigt tag och fick hela fröet i famnen med fjun och allt.
Hvem ville oförväget våga täfla här Med mig, en son af landets högste styresman, Hvem är förmäten nog att vilja mäta sig Med mig i skönhet, adel, makt och rikedom?" Men Agnes log och utbrast i sin älsklings lof: "Skön är min älskling mer än alla sköna här, Hans glans beundra solen, månen, stjärnorna; En fläkt blott af hans andedräkt ger sjuka lif, Ett löje på hans läppar väcker döda opp.
Nedanför de nyutslagna hasslarna, där solen sken in, var det blått av styvmorsblommor, och nagelörten tecknade sina små vita kors på klippmossan. Drottningen hade vägrat att vara skild från Valdemar i farans stund, och den mandeldoftande vårluften förde med sig en fläkt av försvunna dagars makliga ro. Runt omkring sov hans vakt med solbrända ansikten och händerna under nacken.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut. Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv. Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram. Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Stum på gräsets matta nära stranden Nu hon sitter, sänker som i drömmar Stundom ned sin marmorhvita panna, Tills på nytt ett gny af vilda fröjder Skallar genom nejdens lugn från slottet Och hon väcks och ser mot skyn och lyssnar. Dock ej sorg blott talar milda ögat, Äfven oro. Ofta skrämd hon skyggar För en fläkt i lundens löf, för trastens Skarpa drill från topparna i skogen.
Fläkt af mäktiga fäders anda, Far dit striderna kalla dig hän, Låt en fiende darra För en ättling af Finjal än! Kommer sedan en bard från fjärran, Vill jag sitta i sköldarnas sal Vid hans knä, då han sjunger, Lyssna tyst, om ditt namn jag hör. Blir ditt öde att tidigt hinna Dunkla skyarnas irrande fält, Se då ned, och i Morven Skall du finna en tårad kind.
Den vördige bagaren lät som ett offerlamm leda sig ut, och snart kom han i farstun och kölden i ett tillstånd, som föga var afundsvärdare än det, då han låg som en limpa på Sannas brödspade och skulle stickas in i ugnen. Vid första kalla fläkt, som mötte honom, då han öppnade dörren, var det, som skulle han hafva vaknat till ett ögonblicks besinning.
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka. Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer. Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
Dagens Ord
Andra Tittar