United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett från Gusten Sörman, som skrev, att nu måste arbetarna taga saken i egna händer, om det skulle bli något av med "projektet Backarna". Ingenjörn var tydligen för gammal. Brevet slutade: "För resten vill jag säga dig, att vill du ha något med av syster min, så ska du komma så fort som möjligt. Annars tar Benjamin Hagelin alltsamman. Han eller fan, sak samma."
Utan jag tyckte det var bättre att Stava kom ut. Och det tycker jag än. Fast det gick på tok. Men inte vet jag, vad som flög i mig, att jag släppte henne till Frönsan. Det var väl det, att jag ville ha henne lite i närheten ändå. Och så var fan framme. För det är så, att en går och ställer och ställer och ställer. Tills det blir granneligt bra till det bästa. Tycks.
Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till besittning, och jag låter något hus i det land I fån till besittning bliva angripet av spetälska, så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga: »Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska.» Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för att bese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt som är i huset skall bliva orent.
"Ni har ingen ren sjömansmun i natt, kapten", sade den gamle, i det han med en stark knyck stötte det tömda glaset ned på kajutbordet; "menar ni, att gossen lät skjuta sig ikvaf för att få dricka salt grogg eller slippa att svettas vid årorna och ej för att till det yttersta bärga edra arma pipor rom, som, fan i mitt gråa skägg, voro mindre värda än en sena i hans hand eller en blodsdroppa i hans ärliga hjärta."
Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.» Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus. Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.
Men nu ska han höra upp, lilla greven, för nu ska jag säga honom ett gudsord. Vet han vad fan sa när han sålde svansen? Dalern i bordet, bonne, sa han. För han kände göken. Och det gör jag med. Jag känner honom, jag känner honom. Genom köksdörren, som lämnats öppen, trängde plötsligt svärans smattrande stämma: Ocken ska känn'en om int' I, som är halvvägs svärmor te'n.
En av madammerna tog henne kring livet. Småbarnen skreko i kapp, och smedens bas mullrade. Det är som alltid förståss. En så'n där herrpojksvask ska förståss bedra en fattig flicka. Fy fan sånt följe Ringen tätnade. Han såg sig omkring och upptäckte Enok Ebenezars fyrkantiga ansikte och plirande ögon.
Kalle såg på honom med stora, runda ögon: Varför inte det? Ä det något fel med dig? Nej, sade Stellan och log åter. Så skakade han flera gånger sakta på huvudet: Nej, det ä inte något fel med mig, åtminstone inte på det viset du tror. Det blev tyst. Kalle såg sig omkring, upptäckte de många böckerna och log. Till sist reste han sig: För fan! Jag får ge mig i väg!
Han tänkte kanske presentera sig, sin blå överrock, sin svarta hatt och sin gröna kappsäck! Bäst att avstyra det med detsamma. Det finns ingenting så avkylande som en kall stirrning och dödstystnad. Så där, räckte det? Nej, det tycktes inte så. Mannen med den blå överrocken lyfte sin svarta hatt med ett soligt leende: Ni kommer från Hamburg? Vad fan angick det honom?
Det har pojkarne gjort! uttalades den allmänna meningen. Men säkert på Kalles inrådan. Vad kunde man göra åt den saken? Ta och klå honom! rådde bond. Klå? Nej fan! Och Kalle han gick där och slog hela söndan för flickorna, och såg fräck ut. En gliring fick han då och då, men det besvärade honom inte, utan han slog sig ner och åt och drack som om ingenting hade hänt av natur att kunna störa friden.
Dagens Ord
Andra Tittar