United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
En urfattig torparekäring. Åt mig. Å hut! Men såna är ni allihopa, torpare och bönder och gästgivare och länsmän och allt vad bofast folk som finns. Allihopa. Och jag skiter i det, gästgivare, jag skiter i det. Men lägger I det töserna till last så ska fan ha Sveriges bönder. Nu är det sagt. Han reste sig, slängde på sig rocken, satte sig åter, tog av hatten och torkade brättena.
Men ingen kunde höra eller förstå sångens ord, och därför gjorde det ingenting, att han sjöng. Andra glaset tog han vid disken på Tre Remmare. Det gjorde honom till en ganska stor och förnäm man, dock icke förnämare än att han kunde erbjuda Gula Rosen lysning och kyrkbröllop. Och ungarna hennes tar jag med, allihop! För visst fan har hon ungar, vackra fruntimmer!
Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många. Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
Men efter tre dagar gingo tillsyningsmännen genom lägret och bjödo folket och sade: »Så snart I fån se HERRENS, eder Guds, förbundsark, och att de levitiska prästerna bära den, skolen ock I bryta upp från eder plats och följa efter den -låten dock mellan den och eder vara ett avstånd av vid pass två tusen alnar; närmare mån I icke komma den på det att I mån kunna veta vilken väg I skolen gå, ty I haven icke förut dragit den vägen fram.» Och Josua sade till folket: »Helgen eder, ty i morgon skall HERREN göra under bland eder.» Därefter sade Josua till prästerna: »Tagen förbundsarken och dragen åstad framför folket.» Då togo de förbundsarken och gingo framför folket.
DANIEL HJORT. Hvad har du då mot honom? KNEKTEN. Lustig fråga! Han är ju knekt som jag. DANIEL HJORT. Och därför skjuter du honom ner. KNEKTEN. Han gör så han med mig. DANIEL HJORT. Och hvarför? KNEKTEN. Hm! Därför att jag med honom gör just på samma sätt. DANIEL HJORT. Och varför? KNEKTEN. Fan vet hvarför! DANIEL HJORT. Nå vill du veta't, så vet jag hvarför.
Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?» Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke. Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»
Om ni släcker själva? Vasa? Helt om! För tusan! Förbålt idiotiskt! Helt om, karlar! Fy fan! Vad beträffar orsaken och upphovet till allt detta elände, komminister Johan Jacob Roth, förblev han lugn och oberörd sittande vid sin järnkamin.
De talade fortfarande om Lhote, Matisse och något av det riktiga, men detta samtal var om möjligt mera ofruktsamt än eljest. Deras tungor rörde sig fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att höra på den andre. Plötsligt kom ett ord med mening som väckte dem ur deras oportotrance. Det var Börevig som sade det. Fy fan, vad det måtte vara kallt hemma på ateljén!
Annars skulle hon fått se på! menade han. Och varför han inte fick, det visste inte fan! Sen den dagen sovo bönderna i lång tid bara med ett öga, för de väntade få se halmstacken brinna, och madamen gick aldrig ensam i lagården om aftonen, när hon skulle treva ägg. Höjer tar gården själv. Nu skulle de få se på annat, när Höjer kom sta och efter modrens död tog vid gården.
Han vågade ej se upp. Han kunde ingenting svara. Till slut sade han, fortfarande utan att se upp, utan att röra sig: Om det ä några du vill ha, så ska du Jag ger fan i dina böcker. Tror du jag tigger av dig. Ta du och samla ihop dem och gå hem till dig och bilda dig. Det behövs!
Dagens Ord
Andra Tittar