Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Vid orden »far» och »gamle Carlsson» blev han mycket vek och erinrade sig sista begravningen han övervarit. Här hade han glömt bort vad psalmisten sjöng och måste upp och leta efter testamentet i sin kista.
Han red till ynglingen hän med hast, Sin hand han bjöd: "Min vän, snart spelas här höga kast Om lif, om död, Död, säker död, om ni står er slätt, Men lif kanske, om ni siktar rätt. Dö, lefva, det får ni, herre, Men vika, nej, pass för det! Jag ser er stå här så späd och vek, I storm ett rör; Ni har ej pröfvat en sådan lek, Min sorg det gör.
Julia stod kvar i högsätet och plockade på sina söljor, men framför altaret knäböjde Inge, den storväxte och höftbrede. Ulva hade smugit sig fram bakom Folkesönerna. Det är inte så mycket honom själv, som jag fruktar, viskade hon. Det är hans många ljus och den blida sången, som göra mig vek i hjärtat. Och ännu vet jag ingenting om, vart de förde min far!
Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till vänster. I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.
Scenen liksom vek undan för henne, det var ej mer ett sluttande golf, det var en enda böjlig planka hon stod på. För att ej falla grep hon i närmaste föremål, det var en stol. Kören gick ut, det var deras slutfermat och sortie. De gingo ut två om två, hon var den sista. Men hon gick ej, utan stannade. Der stod ju denna stol, den var ett stöd.
Där låg med grefve Douglas död Hew af Montgomri, sir; Den tappre David Lewdal, Hans systerson, låg där. Med honom Karl af Murrey, Som ingen fotbredd vek, Hew Maxwel, ock en lord af land, Med Douglas låg där blek. Vid gryningen man bar dem bort På björk och hasselträn, Och mången änka kom med sorg Och bar sin make dän. O Tiwedal, du klaga må, Northumberland, ej le!
På krigaren gjorde denna fromma morgonhälsning så föga intryck, att han, troligen ännu med en känsla av sjögång i huvudet, svarade: Ror i lä, krabbsaltare! Det är tid att börja vårt verk, återtog den brune tålmodigt, i det att han vek undan en grov lärftsgardin, vilken betäckte den trånga fönsteröppningen, som vintertid brukade stängas med en draglucka.
Vid orden »far» och »gamle Carlsson» blev han mycket vek och erinrade sig sista begravningen han övervarit. Här hade han glömt bort vad psalmisten sjöng och måste upp och leta efter testamentet i sin kista.
Glad som en dag, ungdomlig, djärf, elak, stundom vek och öppen, stundom obeveklig och slug, den främsta i faran och trogen i alla skiften, var han ett ideal för gossarna och ärnad att vara det för andra samfund i lifvet än deras. Denne yngling, som vi vilja kalla generalen, emedan han vid exercisen innehade denna rang, vågade försöket att rädda den olyckliga trumslagaren.
Ej pärlan, störst i hafvets skatt, Juvelen, gömd i jordens natt, Ej guldets spår i klyftans vrå Mitt öga skulle söka då; Min blick på hennes hjärta låg, Den falska flickan genomsåg, Den falska, som mig gäckar nu, Än stel och hård, än vek och ljuf. Är köld kanske i hennes barm, Då hennes blick är blid och varm? Är kärlek gömd i djupet där, Då hennes blick mest kulen är?
Dagens Ord
Andra Tittar