United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans sista år voro ett helvete sådant endast en Dante kunnat uttänka det åt sin värsta ovän. Han vaknar om morgonen efter en orolig natt, ty han har måst läsa Zolas sista roman i svensk översättning. Det väntar någon i mottagningsrummet. Det är en välgörande fru, som är mycket rik, men icke skäms att tigga offentligt i tidningarne.
Skäms, barn, att stå kvar här och inandas en sådan vämjelse. Gå med din jungfrudom till konungen. Allt är hans. Åt honom fagra ord. Vad han än finner på, svarar folket bara: Vår gode konung! Han väntar på sin unga fränka. Gå nu, men torka först över läpparna med ärmen, efter du så länge har stått och talat med mig. Han kunde annars tycka, att du har fått en okysk smak.
Å fy skäms, att tycka illa vara för så litet, återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när jag tog er med båda händerna om nacken och kysste er mitt på Pojo kyrkbacke? Nå, det är allt tider sedan.
Pojken är drömmande och pjunkig, veklig och slösaktig. Han har en egendomlig talang att skaffa mig utgifter, så ung han är. Det är med oro jag ser hur han är i stånd att bestjäla mig för att ge skänker åt någon af de tiggare vi ha på gården, någon af det der eländiga folket som man får lof att föda ... för skams skull, och hvilka kalla sig våra tjenare... Åh för tusan, låter det så?
Men när han kom till "förförelsen", förlorade fru Marie för första och enda gången i sitt liv varje tillstymmelse till självbehärskning. Skäms, människa, skäms, människa! skrek hon. Hon fann icke ord. Hon trummade med händer och fötter hela fanfarer. Louise blev skrämd och sprang efter vatten. Men Aposteln smittades av svärmoderns raseri.
Och i detsamma gav han Abraham med flathanden ett slag över pannan. Abraham såg solar och föll. Aposteln böjde sig ned för att hjälpa upp den fallne, men pressades själv till marken av Sörman. Gusten red grensle över hans axlar och ryckte honom sakta i öronen. Du är allt ful, du, som ställer till med familjescener på gatan. Skäms, herr lektor. Vad ska vi göra med honom?
Var så god ... Kalla, dystra, skärande ord! men jag skäms att inte gå upp, då jag kommit hit, tänkte han. Han flög uppför trappan. Visarinnan förde honom in i tvenne små rum med rosiga tapeter. Var så god och sitt ned och bese dem emellertid, sade hon, gick ut och låste dörren. Sitta ner? nej minsann. Store Gud, vad skall jag här och göra? Vilka rum likväl? trevliga! himmelskt trevliga!
Emellan oss är det slut ... ty jag kan aldrig i mitt lif förlåta dig detta ... aldrig glömma det. Och ingenting i världen skäms jag för och ångrar så som det, att jag någonsin litat på dig. Att jag ej förstod huru litet värda alla dina berömda grundsatser voro. Och din stadga, dina vackra talesätt ? Ord, ingenting annat Jag känner värkligen inte igen dig.
Nyberg, den ädla själen, som alltid trott på L. och nu såg honom krossad och förödmjukad, blev upprörd i sitt innersta av harm och sprang upp från stolen med ovanlig livlighet för att säga notarien en hel hop obehagligheter. Läpparna darrade och ögonen voro fuktiga. Orden trängdes om varandra, och det enda han fick ordentligt fram var ett ljungande: Skäms, lymmel!
Ja, då går vi. De reste sig upp och kommo ut i rummet med bakelsedisken. Stellan gick direkt mot dörren, medan Rose betalade. Men ute på gatan, genom fönstret, såg han, att hon betalade med portmonnä . När hon kom ut frågade han: Va va dä för ena där inne? Några gamla käringar. Varför frågar du det? För ingenting. Jo, de gör du visst. Du skäms för å gå i sällskap med mig. Ja vet de nog.