United States or Guadeloupe ? Vote for the TOP Country of the Week !
"O min dyre fosterfader, säg, Hvarför smyckar folket sig i byn?` "Därför smyckar folket sig i byn, Att på slottets vida gård i dag Bygdens skaror skola samla sig, Fäder, mödrar, flickor, ynglingar." "O Miljutin, dyre fosterfar, Tomt är slottet sedan många år, Ändar blott bebo dess öde rum, På dess stängda gårdar gräset gror. Hvem skall öppna slottets portar nu, Hvem har bjudit folket samlas där?"
Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade: »Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten. Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor, och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar.
Därför jublar fröjden nu i byn, Att den glade fursten blifvit vår, Därför festligt smyckar folket sig, Att den ädle kommer hit i dag, Därför samlas vi på slottets gård, Att vår unge fader så befallt. Upp, Nadeschda, kom då, följ mig åt! Under vägen bryter rosor du För din lock, din barm, ditt smärta lif.
Och det skall ske på den tiden att HERREN skall sända en stor förvirring bland dem; de skola bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. Också Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa från alla folk runt omkring: guld, silver och kläder i stor myckenhet.
I stället för att gå in stannade han i hopen, som redan tycktes underrättad om vad som hänt. Och sedan han förkunnat mässfall, uppmanade han allt manfolk att samlas med båtarne nere vid prästgårdsbryggan så fort de kunde för att fara ut och bärga de nödställda.
Och obeväpnad är hans arm Och fri hans skuldra, lätt hans barm, Och ingen lie röras får, Fast skördens högtid förestår. Men festens timma slår till slut; Då kallas barn och maka ut, Och med de sina, from och rörd, Han vandrar nu till dagens skörd. Och glad han blickar opp och ser, Hur skaror samlas mer och mer, Hur känd och okänd styr sitt steg Till samma mål, till samma teg,
Och HERREN talade till Mose och sade: »Kräv ut hämnd för Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina fäder. Då talade Mose till folket och sade: »Låten en del av edra män väpna sig till strid; dessa skola tåga mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan.
Ingevald sträckte sig över veden och höll henne ännu så fast i handen, som om han aldrig ville släppa henne. Och hela tiden fortsatte han med sina frågor. Är du då in i det sista så hård och stolt, att du inte vill svara mig? Vad ser du nu? Du sitter högt, så att du bör se långt, om det också är aldrig så trångt omkring dig av gubbar och kvinnor och barn, som var stund samlas utanför Hels port?
Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud, angående de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud, när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja, ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN. Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare.» Och de vände tillbaka till konungen med detta svar.
Han väcktes av sorl, av skratt och oväsen. Va är det nu? Det är Rothen förstås. Han säger, att vi ska samlas i endräkt för att diskutera det centrala i livet, det, som alla tänka på om dagen och begagna sig av om natten. Va är det då? Det kan väl bror förstå när det är Rothen, som säger det Men jag ska ge honom på tafsen
Dagens Ord
Andra Tittar