Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Du behöfver intet i verlden utan genom mig. Lyd, det är din pligt; böj dig i stoftet för min fot, du är min slafvinna, det är din ära". Se, båda tala samma ord, och dock huru ful är han icke för mig och huru vacker hon! Då orden äro så lika, huru blir genom dem den ena så vacker, den andra så ful? Vingarne föllo af hennes skuldror, och hon fick söka ett svar på jorden. Lilla Isgumman.
»Tack; bra.» »Tänker du bosätta dig här?» »För någon tid åtminstone.» Der uppstod en paus. »Du har aldrig skrifvit till mig under de sista åren.» »Nej. Hvad skulle det tjena till att skrifva. Man förblir ändå främmande för hvarandras lif.» »Ja. Men vi skola icke vara det längre. Jag har mycket att taga igen.» »Det låter som om du talade om någon slags försummad pligt.
Han ansåg det vara sin pligt att på förhand hänleda fru Zimmermanns uppmärksamhet på bokens beskaffenhet. Fru Zimmermann visste måhända inte... Hon log åt hans moraliska ifver. Jo, hon visste allt. Men hon ansåg sig vara så pass gammal och erfaren att hon kunde läsa den utan att taga skada till sin själ. Herr Hedström såg fundersam ut. »Jag skulle aldrig tillåta att Amalia...», sade han.
Det kunde icke ta i en sak utan att göra något orätt, icke gå någonstans utan att vara i vägen, icke säga ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke röra sig. Dess högsta pligt och dess högsta dygd var: att sitta stilla på en stol och vara tyst. Du har ingen vilja! Så lydde det alltid. Och dermed lades grunden till en viljelös karakter. Hvad skall menskorna säga, hette det senare.
Det är ett lefvande spektakel, då inte Hanna värdigas säga ett ord till sitt försvar, och då äfven du är borta, som annars brukar kunna tala förnuft till de odågorna. Bella ville omöjligt tro, att så ledsamma följder kunde uppstå ur en så enkel sak, som att Hanna gjort sin pligt. Hon hade sökt lugna Bertha och lofvat tala med Hanna. Nu strök hon sakta Hannas nedböjda hufvud.
Gif mig blott din kärlek, och jag behöfver intet annat i verlden. Dig vill jag lyda, det är min pligt; jag vill böja mig i stoftet inför dig och vara din slafvinna, det är min ära". Mannen säger: "min är du, jag är din konung och herre, ditt ljus, ditt lif. Se huru god jag är, att jag icke försmår den ringa. Jag är din kraft, din starkhet. Hvad kan väl du utan mig?
Lucidor står lika väl som någon annan inom den svenska kulturströmmen. Han har varit en länk deraf. Han har egt och fyllt en bestämmelse deruti. Han hör till de byggmästare som i tidernas längd upprest den svenska civilisation, i hvars solljus vi nu förnöja oss och hvilken understundom kommer oss att glömma vår pligt att vara tacksamma.
Han tyckte hans pligt ålade honom ridderlighet, ja, en viss vänskaplighet. Han rördes af det stora förtroende hon visade honom, han fann det så intagande, detta barnsliga, okonstlade sätt. Dessutom såg han väl, att han gjort ett djupt intryck på henne ... hon förstod minsann ej att dölja sina varma känslor. Hans förnuft protesterade en liten smula mot dessa resonnemanger, men det hjelpte inte.
Till verket derför, alla som vilja vara med! Må vi fatta hvar och en sin spade, sin hacka, sitt jernspett; må hvar och en göra sin pligt, och det skall visa sig, att arbetet, om än tungt och mödosamt, likväl icke öfverstiger måttet af våra krafter.
I detsamma spelade musiken upp och det blef en viss oro i goss- och flicklägren. Lilli blef först uppbjuden och snart sväfvade par efter par utåt det blanka golfvet. Hanna såg på med undran. Hon kunde ej finna något nöjsamt i att tyst och förnämt snurra omkring med vildfrämmande menniskor. Nog förstod hon, att var man riktigt glad , så var dansen ett nöje, den var icke något ondt i och för sig sjelf. Men såsom det här gick till! Här såg det ut, som om man dansade för att uppfylla en tung pligt. Intet skämt och skratt, inga glada miner, blott ett djupt allvar å ena sidan och en stel värdighet å den andra. Kunde de ej taga i ring, så finge alla vara med, i
Dagens Ord
Andra Tittar