Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Då såg min blick För första gången Oihonna, Då fick af hafvet jag dig. Späd var du, men oskadd dock Af våg och flamma. I gråt du låg Vid röfvarns bröst, och i bäfvan Ditt anlet gömde vid hans. Men dyster, i trotsigt lugn, Med svedda lockar, med halfbränd dräkt, Satt, blek som skyarnas vålnad, På däcket döende Darg.
Det hade aldrig ingått i deras föreställningar, att Folke Filbyter hade ett hjärta. Och nu brann det framför dem med en sådan flamma, att deras egna förkrumpna hjärtan tändes av lågan! De kände sig som hans barn, hans enda hjälpare, ryckte i hans kläder och trugade honom med vatten och med mat för att på sitt enfaldiga vis söka trösta honom.
"Wahlberg, tror jag; alla lyceisters gemensamma flamma." "Allas gemensamma?" "Vid den åldern förälskar man sig vanligen i samma föremål. Först senare väljer sig hvar och en sitt." "Är den der baronen lyceist?" "Antagligen." "Men jag tycker att fröken Wahlberg inte spelar så tokigt." "Hon försöker efterbilda Ida Aalberg. Alldeles tydligt, i hvarje rörelse. Nej men, det der är riktigt komiskt!"
Sen var stunden, bister kvällen, jag var trött af dagens färd, Men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd; Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång, Där fanns mer än härd och flamma, mer än hvila natten lång, Där fanns Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri Och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi. Ära öfver gamle Klercker, evig ära kräfver han!
Min fader är den store eldkonungen, den store smeden. Jag var så glad och hoppade omkring på blommorna, en liten flamma som ej brände, en liten flicka, som ej tyngde ens det minsta strå.
Som en brudgum fram han träder, Ler och gläder, Tröttnar och till hvila går; Nästa dag han syns med samma Väg och flamma Som för tusen, tusen år. Vill du lifvets visdom finna, Vill du vinna För ditt hjärta frid och tröst, Lyft mot Herran i det höga Upp ditt öga, Se hans verk och hör hans röst!
Men hans styrka växer under milda händer, Och hans tankes gnista sig till flamma tänder, Och han öppnar ögat, och han skådar eder, Slafvar, tyranner, ruiner och grus! Se, då flyr hans dvala, och hans vrede glöder, Och hans hjärta ropar om förtryckta bröder, Och han slår på skölden, och han svär att fira Ljusets triumf med en frälsad natur.
EUBULOS. Hans mening var att spana ut, om jag, om du Ej tagit del i bullret mot Leiokritos, När folket nyss sig skockat kring hans kungaborg. HYLLOS. Har modet ändtligt vaknat, har den kväfda harm, Som glödt i mångas hjärtan här, fått luft en gång Och börjat flamma? O, att jag fått vara där! EUBULOS. Förbi är allt, likgiltigt, utan ändamål. Sak samma, hvem som härskar efter Ajas' ätt.
Någon sådan hade hon för öfrigt knappast. Enhvar af oss hade sin flamma, några hade redan haft flere, men Agnes talade aldrig om slikt. Mången lyceist höll på att förgås af kärlek till henne, det viste vi nog, men ingen af dem hugnades med det minsta ynnestbevis.
Af hundrade fans der kanske blott en, som icke hade sin hjertanskär vandrande här i snöslasket denna första maj. Af hundrade fans det kanske blott få, som på aftonen icke hade slutat »flamma», ifall hon bara råkat få se sin hjertanskär »bakom kulisserna». Men ridån gick gudskelof ned i tid, endast någon gång en smula för sent.
Dagens Ord
Andra Tittar