United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty det är för komiskt att planeterna skulle rätta sig efter den lilla jordmänniskans ögon: Ser jordmänniskan mot solen, äro planeterna bergiga ser hon från solen, äro de flateroderade. Nej, det vore för löjligt. Just Mars är den av de yttre planeterna, som ligger vår jord närmast naturligtvis är den flateroderad och utan bergstoppar.
Jag förstår inte ett ord. Jo, det var Jeanne d'Arcs kors, modellen ni vet, den där maskinen till min tavla, den korsfästa kvinnan. Men han var ju fan själv, den där arbetaren! Och efter en stunds tystnad fortfor jag: Komiskt var det i alla fall, på sätt och vis, men korset är inte att leka med, och inte Jeanne d'Arc heller. Tror ni på det där, ni? Jag vet inte! Jag vet just inte någonting numera!
I det hon äntligen vände sig och tog ett par steg över rummet, viskade Laure, med sina stora, komiskt förfärade ögon: Och hon har alltså redan fått tillträde till Tuilerierna, säger du? Ett sådant drama där kan bli! Du skall få se, tillade hon med ett lågt skratt, det är inte för intet! Han har icke helt och hållet glömt »Bellilotes» små behag.
Tycker ni det är en förlust att icke ha lidit så mycket? Nej, det är för löjligt att se på. Jag undrar, hur pass naiv han tror mig vara? En fullkomlig idiot naturligtvis, för det jag ej left sällskapslif så mycket som han. Det är så komiskt att se honom för hvarje dag taga sitt bestämda lilla tuppfjät. I dag strök han med sin mjuka, varma hand öfver mitt hår och min högra axel.
I stället för att bli förskräckt, kan jag ej tillbakahålla ett leende, så löjligt förefaller mig äventyret. Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk för så litet!
Det har inte heller af sig själft blifvit till något, och ur den tragiska död af vällefnad, som på sistone ändar rentier Hörnfelts på pröfningar rika lefnad, ger sig inte ens ett komiskt intryck. Tragikomiken låg på lur i stoffet, ironien låg och väntade i uppställningen ett par tag har författaren lockat fram dem. Men han har blott sporadiskt förverkligat dessa impulser.
Tror du inte jag vet, att du står och väntar på det ögonblick då jag som den snälle lille gossen skall falla dig om halsen och lofva att alltid bli beskedlig.» »Jag är icke sentimental. Gå! Det är nog nu!» »Hvilket är nog?» »Din oförskämdhet.» »Aha. Du ger den förnärmade. Märker du inte att det är komiskt.» » Vill du gå?» »Ja.