Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
TEKMESSA. Jag hör din stämma, dyre, och jag känner den Och ropar ve och tusenfaldigt ve, när jag Af dina ord förnimmer, att du sårad är. Kan intet till din räddning göras, kan jag ej Dig bistå? LEONTES. Fåfängt, drottning, bjuder du din hjälp. TEKMESSA. Försmå den blinda kvinnans omsorg ej, hon ser Med sina fingerspetsar och sitt hjärta än.
Såsom vi i allt hava lytt Mose, så vilja vi ock lyda dig; allenast må HERREN, din Gud, vara med dig, såsom han var med Mose. Var och en som är gensträvig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva dödad. Allenast må du vara frimodig och oförfärad.»
D. Til thes jag taer bort tin anda. M. Iag är i got välstånd satt. D. Tu skalt mistat thenna natt. M. Nu vil iagh mig kräsligt göda. D. Nu skal iagh tig plötsligt döda.» Den öfvermodige fortsätter sitt gästabud och frosseri. Han bjuder Döden skåla med honom, ja, spela tärning om hvad som helst: » M. Stora glaas är mit behag. D. Tu äst sielf som glaset svag. M. Lustigt speel och sköna krantzar.
En dag fick han höra, att på andra sidan den väldiga bergskedjan, vid hvars fot staden låg, bodde människor, som voro onda och lefde i elände. Han hörde det och tänkte i sitt hjärta: "Jag vill gå till det folket och påminna dem om att Gud är kärlek och att han bjuder och säger oss: älsken hvarandra. De hafva nog glömt det och äro säkert olyckliga, ty den är olycklig som glömmer att älska."
Man grinade åt den dumma tron på själens odödlighet och prisade den visa lära, som bjuder att leva, så länge man lever. Man var nio vid bordet; man ropade på den tionde, på benrangelsmannen.
Gud, i denna pröfningstid Styrk oss med din himlafrid, Gif oss hopp att den få skåda, Där du bjöd den evigt råda! N:o 312. Jordens fruktbarhet. Hur skön är än ej jorden, Fast syndens dom hon bär, Igenom mänskan vorden Förtappad, som hon är! Hon öppnar sina håfvor För oss från år till år Och bjuder lust och gåfvor, Så fullt hon det förmår.
Jag är inte nödbedd och min lilla grevinna skulle inte vilja såra en hederlig gumma, som bjuder vad hon förmår. Säg åt Träsken att han spänner från för en timme eller två. Duka i stora salen och tänd ljus. Det mörknar. Försumma ingenting, min kära gumma, gör så gott hon kan. Och låt det gå fort! Jag är hungrig som en varg. På Frönsafors fanns förbanne mig intet.
Så i den gamles gård, om ock stor den lyser och praktfull, Gömmer sig ledsnaden skygg för dagen, och krämpor och olust Fästa sig under håfvornas glans och smitta det goda; Därför vänta ännu, tills en yngre med varmare hjärta Bjuder er ringare skatter kanske, men gladare dagar."
Nej, det visste ingen af dem. "Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er." Gretas hjärta började klappa så fort, så fort. Tänk, om syster Lydia visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var så stygg och elak. De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg så vackert och tackade för hjälpen, då hon tog emot korgen. "Adjö, Greta", sade hon.
Men han är ung, i honom skall jag lefva upp Och härska åter, genom honom skall mitt verk, Min ära gå till sena ättlingar i arf. Och emot honom skulle riktas detta svärd? För mig är döden ej ett slut, blott han finns till, Men utan honom upphör ren i lifvet jag. Ja, tagen mot min tacksamhet också därför, Att jag får vara konung nu, ej härska blott, Att, hvad mitt inre bjuder, nu jag följa får.
Dagens Ord
Andra Tittar