United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
» M. Iag kan ei för ångest tala, Ia, at sukka är mig svårt. D. Sukka och tig Gud befalla, Gör thet snart! Tin tid är kort. M. Ah, Gud som rätfärdig gör! D. Hans budord man lyda bör. M. Ah, låt mig tin nåde niuta! D. Beed och dö! Tin tid är ute.»
Sij Sissla, som är vååp, Hon troor för sant ok vissa, At iag ey rätt kan gissa, Thet hon aff mate-skååp Mehr håller og af brenvijn-stoop Än aff then bästa unga gloop. iomfru Malen Vil haa en man ok blifva gifft, Män I döö mökärng. Mins min skrifft! O. s. v. Trots all plumphet lyckas det honom synbarligen icke.
Mins, när iag sidst från dig drog, At iagh gråt-ögd afsked tog Ock slijk sårg än lijder. Sårgse ti min störste lust, Lijkvähl glader i min pust, At iagh för digh qvider. När sigh solen till sit lopp Reser utur hafvet op, Reser och min iämmer, Som mehr stadig än hon står, Dy min sårg eij nedergår, När sig solen gömer.
En kyss, som ingen veet Förlijkning skedt.» Af de andra sångerna känna vi redan tre: »Skulle iag sörja, då vore iag tokot» och den vid utresan, som begynner »Så måste iagh digh, kiärste vänn, förlåta». Den tredje står först i samlingen och är troligen äldst. Den består af en samling stoiska sentenser på ett virtuosmessigt språk och utgjorde väl någon poetisk öfning i Upsala.
Men psalmen »Herre Gud, för tig iag klagar» är en enda syndajemmer alltigenom tjugu verser.