Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
"Spring, mitt lilla gull, in och bed att Maja Lisa hjelper dig." John tände en papyross och satte sig på gungbrädet. "Alma! Hvarför?" Intet svar. "Hvarför är du på så der dåligt humör?" Ännu inte något svar. "Alma " Han ämnade draga henne till sig. "Åh, låt mig vara." Alma sköt bort hans hand och upphörde ej att sy. "Huru? Besvärar jag dig?" "Ja."
Modern låg på chäslongen, Alma satt i en stol vid hennes sida och William hade sträckt sig ut på en björnhud, med hufvudet hvilande på sin flickas fötter. Timme efter timme skred långsamt fram, glödskenet från kaminen mattades af och dog bort, men de tände icke ljus. Och minnena från de flydda månaderna drogo förbi i ett sammanhängande, oöfverskådligt tåg.
Alma hade länge grubblat på sin kostym, till dess hon slutligen på Nymarks förslag beslöt uppträda som dagens drottning. Nymark åter skulle föreställa natten. Denna kväll satt John bekymrad och grubblande i sitt rum. Han tänkte på affärerna. Helt nyss hade han lyft sin månadslön och den förslog ej på långt när till att betala alla småskulder.
"Nå, Alma," sade John, sakta tryckande hennes hand, "hvad tänker du på?" "John, jag är ännu alls inte sömnig. Låt oss fara ut på sjön. Det är riktigt synd att lägga sig en så här vacker natt." "Men det är nu redan så sent." "Hvad gör det. Vi kunna sofva längre i morgon i stället." "Men lilla Helmi?" "Nog ser Mina om henne så länge. Och hon plägar vanligen inte vakna så här dags."
Så barnslig du är! Nu skola vi fara hem, och aldrig mera komma vi midt i natten hit ut att svärma, då det har sådana följder. Få se, att du nu är sjuk i morgon." "Åh nej." Alma torkade sina ögon och försökte lugna sig. "Sätt dig här i aktern, så skall jag ro, och vi komma hem, så att det sjunger. Åhå, klockan är också redan half tre." "Gud bevare, Helmi må blott inte ha vaknat."
Alma Hagberg hade börjat genomgå en kur med sjukgymnastik och massage; och hon befann sig väl deraf. Till fadern hade hon skrifvit ett långt bref deri hon talade om den goda verkan hon rönte af läkarebehandlingen och framhöll af hvilken stor vigt det var för hennes framtida helsa, att kuren, som skulle vara minst tre månader, icke afbrötes.
När William kom, slog sina armar kring dem båda och kysste moderns panna, då var det alldeles som struket bort. Och tiden svann; det kom en afton i början af april som var den sista; dagen derpå skulle familjen upplösas. Alma skulle resa tillbaka till Skåne. Den kvällen var skymningen lång.
Och Hanna slog ett tag på Bibbis kraftiga axel. Ja, ser du, jag lade bort snörlifvet i somras, och sedan har jag blifvit så tjock, att jag riktigt skäms. Hurrah, Bibbi, det var det klokaste du i ditt lif kunde göra! Se hit, flickor, en så kraftig flicka Bibbi blifvit på tre månader. Och Bertha hurrade henne förtjust. Uff, så tjock som en gris, hviskade Agnes till Alma.
Han mumlade otydliga ord. Ögonen rullade i sina rödsprängda hålor. Alma hade sjunkit ner på en pall vid hans fötter och satt der hopfallen. Mina bjöd henne te, men hon skakade afvisande på hufvudet. När John inträdde, lutade hon sitt ansigte mot Arvis bädd. John stod en stund bredvid henne, såg på Arvi och kände på hans panna. "Kanske han ändå blir frisk, vi skola hoppas åtminstone."
Jag hade sett en skymt af Alma då jag for förbi med snälltåget hon mötte vid stationen men det var bara några korta minuter och du kan förstå hur jag längtade efter att träffa henne riktigt Det är bäst att säga det strax: vi voro främmande för hvarandra. Alldeles främmande.» Fru Zimmermann lät brefvet sjunka. Främmande? Främmande efter knappt en månads skilsmessa.
Dagens Ord
Andra Tittar