United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag har glömt omtala, fader, vad som dag hände mig under arbetet, sade Klemens. Krysanteus infann sig, såsom han plägar göra ... Ja, han njuter av att se våra mödor, sade Petros. Må vi unna honom denna korta fröjd! Han infann sig, den förhatlige, och han följdes i dag av sin dotter. Men vad hon dock ser god, mild och allvarlig ut, min fader! Du betraktade henne således noga?
Men Lisen, som visste, hur landet låg, sköt henne varligt inom salsdörren och stängde. Där stod hon inför honom, och han var blek och rynkade pannan som i vrede, öronlocken låg ned över ögat. Jag har kommit, sade han kort och bestämt, för att göra fröken Marie en allvarlig fråga. I sin halvt vanvettiga rädsla hakade flickan upp sig på ordet fröken. Vad för slag, kallade han henne fröken?
Säg, vill ni inte lofva att komma och vårda mig, om jag blir sjuk, Kristiana, och stanna hos mig tills jag dör?» Kamrerns ton var helt högtidlig och allvarlig, han tog den gamla flickans hand, kysste den sakta och sade efter en stund: »Jag är så rädd för att dö ensam.» »Hon kommer nog gärna, det sjåpet», svarade frun, »ty för lik är hon inte en smul rädd.
Hade han också varit allvarlig, haft det svårt och lidit? Någonting måste det ju ha funnits hos honom, eftersom Stellans mor kunnat bli kär i honom?... Skulle det gå likadant med honom själv? Skulle han liksom fadern stanna på halva vägen, trots allt vad han genomgått, trots de krafter, han känt leva inom sig?
Ut med dej! Kan jag inte få vara i fred för dej här jag rört dej, vad?! Då drar sig Astrid diskret tillbaka och med högst allvarlig uppsyn går hon sakta ned mot hamnen. Det blir kväll och det är dans på Sossi. Utanför skymmer sommarkvällen och fjärden ligger blek och stilla. Där inne i det stora stenhuset dansar ungdomen i takt med musiken från det ostämda pianot.
Jag tittade alltså och efter hand började hon titta tillbaka men i största hemlighet, ty på den tiden var en dylik tittning en ganska allvarlig sak. Och om en ung flicka låtit en främling tilltala sig, så hade hon blivit lika utskämd, som om hon i våra dagar lät förste bäste kyssa sig på öppet torg; kanske ännu mera.
Ren då jag föreställer mig nu den ädle allena, Ser, hur fattig han är i sin rikedom, utan en vänlig Hand, som det tunga lättar och ger det lätta sin ljufhet, Veknar jag nästan och blir allvarlig och ville för mindre Håfvor än hans gå glad att hugna den åldriges dagar. Sådant är kärlek, toka, och sådant kallas att älska. Nämn mig då mer ej unga!
Fadern syntes endast vid måltiderna. Trist, trött, sträng, allvarlig, men icke hård. Han föreföll strängare, emedan han vid hemkomsten alltid skulle på fri hand afgöra en mängd ordningsmål, som han ej kunde döma i. Och derjemte begagnades hans namn alltid att skrämma barnen med. »Pappa skulle få veta det» var lika med stryk. Det var just ingen tacksam rol han fått. Mot modern var han alltid blid.
Det var som om Stellan den kvällen inne på sitt rum för första gången gjort ett överslag av sitt liv, bedömt ett mänskolivs värde och valt. Han kände sig fylld av en stämning, så högtidlig, så allvarlig, att det föreföll honom som om hans bröst skulle sprängas.
Sven visste nog, att han aldrig behövde vara rädd för sin mamma, men den här gången svek honom ändå modet. Ty nu kom han ihåg, vad hon hade sagt om riset, och när han fick se pappa, blev han riktigt ängslig. Ty pappa såg bister ut och sade i en mycket allvarlig ton: »Nu få vi lov att ta fram riset, Sven. Ty det vet jag, att mamma har lovat dig.»