United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Huru har jag icke med ångest vakat öfver henne, som en mor vakar öfver sitt mot förderfvet hastande barn, och med blödande hjerta, med deltagande vänskap visat honom hennes brister, visat honom huru litet hon svarar mot, hvad han ägde rätt att fordra!" "O Gud, Amina", afbröt henne den andra unga qvinnan, "talar du sanning, är det möjligt? Då är det ju du, som varit ormen i deras paradis".
"Ja och hade de här stygge norrskene oppom sig, och ufven, som tuta i berge, och ett tjog vargar, som ule omkring sej", afbröt Månke för att få straffet skärpt. "Ja de å, å så skulle han, som har gjort de, fara fram med östanvädre ensam på natten, å int kunna stanna", återtog Maglena. Hon gret fortfarande, vaggade och smekte katten, där hon med den i famnen satt sig ner på kälken.
Ni? afbröt henne Hanna med en rodnad af obehag. Min mor rörde aldrig dessa penningar. Det var likt henne, sade fru Meilert med skymten af ett leende. Hon skulle alltid hjelpa sig sjelf. Hon var lika stolt som jag, och det blef bådas vår olycka. Medan hon slet ut sig med hårdt och illa aflönadt arbete, förspilde jag mitt lif på nöjen af tusen slag för att glömma tomheten inom mig.
"Akta er, gode herre, att skylla allt på oss, fattiga getter i skären", afbröt honom den gamle. "Om en slup blef uppbränd för er på våra trakter, så tror jag, att vår Herres blixt var ute på kryss efter lurendrejare och tog miste på skutor, men ingalunda att våra gossar haft sin hand med i ett så svårt spel."
Öfver sin köpmansvärdighet stoltsera de och tro att ingen här är deras gelike. Pyh! en köpman, liksom det vore hela världen! Konkurs göra de förr eller senare hvarenda en. Där är sen hela den härligheten. Hon afbröt sig, då hon stoppade en stor, i kaffekoppen blött hvetebrödsbit i munnen.
Ett svårt hostanfall afbröt honom och då det var öfver, nästan dignade han ned på en stol, så blek och dödstrött, att Hanna ryste. Skulle han dö här och hade hon dödat honom? Se här, drick litet vatten! sade hon och räckte honom glaset. Hans hand skakade, då han mottog det. Tack! sade han. Det är kanske första och sista gången du bjuder mig en dryck.
Mannen blef så tagen, när han såg barnet, som förr feberröd kastat sig i plågor, nu ligga i lugn hälsosömn, att han ofrivilligt knäppte händerna i tack och lof till en hjälpsam Gud. Anna-Lisa afbröt sången och steg upp för att få komma ut. Mannen tog tag i hennes arm. "Du ska stanna hos oss stinta, för så glad som nu har jag aldrig varit i alla mina da'r." Anna-Lisa drog sig sakta ifrån honom.
Kanske blir hon dock nu, som hon är, sen"... Leende afbröt Vännen hans ord: "Kom", sade han, "följen mig; källan vid stranden Måste jag hälsa uppå och dricka ur åter som fordom." Sagdt; och han vandrade ned från kullen och visade vägen. Snart till källan man kom.
Jaha, ursäkta, jag stod på gatan. Och Bertha berättade huru allt gått till. Är du riktigt säker på, att hon strax kom ut igen? afbröt henne en af flickorna. Det kunde ju ha varit någon annan. Bertha såg osäker ut. Jag tyckte precis, att det var Hanna, svarade hon dröjande. Ja, att tycka och veta är alls icke detsamma .
En dag då Bella var ute och Hanna tillsammans med Bengt beskådade ett illustreradt botaniskt arbete, bad hon Hanna komma in till sig på en stund. Hanna kom, utan att ana att ett förhör väntade henne. Fru Palmfelts försigtiga frågor väckte hennes misstänksamhet, och hon rustade sig till försvar. Jag rår icke för, att jag är sådan jag är, afbröt hon häftigt fru Palmfelt.