Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Bara vi skulle komma så långt bort, att inte staden synes." "Vi skola taga af vid den der udden åt Vihtakanta torp till. Då ha vi alldeles förlorat staden ur sigte." När de kommit om udden, stannade de vid stranden för att hvila sig. Alma såg sig omkring. "Här är det härligt," sade hon, "ingenting annat än natur så långt ögat bär. Man skulle kunna glömma, att det alls finns menniskor i verlden."
Jag tager farväl, jag bjuder god natt, Åt världen farväl jag nu säger; Min möda var lång, snart lutar jag matt Mitt hufvud mot plågornas läger Och somnar från sorgen och nöden. Jag bad till min Gud, hvar timma och stund, Om frid för min själ, för ögat en blund; Min Fader mig hört: Hans barn skall få hvila i döden.
Nå, varför icke, då man icke har några bänknycklar! Jag kastade en sista blick framåt mittelskeppet. Nu vet jag varför hon är så glad! Och de korta romanska kolonnerna! Ögat har pinnar att kliva på! Vi voro ute på gatan igen; men den blåa himlen var ful; ögat var bortskämt av det färgade ljuset. Än en blick på fasaden. Icke ser hon så förfärlig ut som Victor Hugo sagt! Det är en fästning snarare!
Var gång du i mitt namn tar ett huvud, tar jag av dina förläningar så mycket jord, som en fogde kan gå omkring utan att stanna. Det skall bli som fordom, då männen voro fria och starka. Jag tål inte trälar. Jag vill, att en karl skall kunna se mig i ögat och svara: jag lyder inte. Sådant folk behagar mig.
När de så vandrade och skymningen fallit, fick Axel se en lysmask i en enbuske. Han tog den upp, lade den på sin hand och sade: Nu lyser jag för oss! Skogen var bliven dunkel och masken lyste ej, utan bländade endast ögat med sitt gröna sken, så att granarne syntes kolsvarta resa sina stammar omkring dem, men de kände stigen och kommo fram till strandklipporna.
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
Det finnes stunder dock, då ögat, glömskt Af skymningen, af fasorna och striden, Med barnslig vällust ser på stjärnan blott; Och dessa stunder vördar, svagheten Som sina ljusa stunder, älskar dem Som glädjens lätta ögonblick af lifvet; Men kraften, men det starka hjärtat åter Förbannar dem som foster af en afgrund, Förrädiskt lockande ett fridlöst hopp, Blott för att visa, hur dess vingar domna, Försåtligt talande om ljus och frid För tanken, som i villans öknar famlar.
I två dygn bevakade de kammaren och varandra, och när den ena somnade in på en stol eller soffan, tog den andra en lur med ena ögat. Men så snart någon rörde på sig, spratt den andra upp. På julaftonsmorgon var madam Carlsson död. Det var för Gusten som om navelsträngen först då blivit avklippt; som om han blivit lössliten från moderslivet och blivit en självständig man.
I två dygn bevakade de kammaren och varandra, och när den ena somnade in på en stol eller soffan, tog den andra en lur med ena ögat. Men så snart någon rörde på sig, spratt den andra upp. På julaftonsmorgon var madam Carlsson död. Det var för Gusten som om navelsträngen först då blivit avklippt; som om han blivit lössliten från moderslivet och blivit en självständig man.
Sagdt; och en ljuf, lätt flammande sky, halfmulen af oro, Spreds vid den åldriges ord på den sjuttonårigas anlet. Tvekande stod hon, dröjde och teg, men mildt i sin bäfvan Föll med en stjärnas skyggande blick på den främmande ögat.
Dagens Ord
Andra Tittar