United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så den höga; vid dess fråga furst Potemkin Böjde djupt sitt ädla hufvud Och med ögat åter höjdt mot kejsarinnan Svarte mellan lek och allvar: "Blott ett medel, blott ett enda har jag funnit, Måtte detta bli begagnadt: Att vår dyra kejsarinna lefver länge."
Normans röst var tydlig när han utlade förloppet: Han gick till botten som en sten och så kom han upp igen; men då fick han döden rätt igenom vänstra ögat, och det var rakt som att släcka ett ljus. Å, Herre Je', är han död? skrek gumman och rusade över gärdsgården, men ingen hörde henne för Rundqvist, som fortsatte liktalandet i båten.
Hans tankar började därför att spela, när han satt i köksvärmen, och hans ögon vande sig att följa Claras unga kropp, där hon gick ut och in i stugan. Blicken stannade småningom, slog sig ner och vilade, gjorde små utflykter hit och dit, flög bort, kom igen. Slutligen satt flickan där, inne i ögat, och vart han gick såg han henne.
Dock, ej gammal en gång du skulle den ärade kalla, Hade du sett, hur lätt han emot mig trädde, hur munnen Log, då han nalkades, ömt och ögat strålade vänligt; Så syns ingen, som tyngs af ålderdom och af krämpor.
Morgonstjärnan slog upp ögat, och i köksvärlden rådde den livligaste verksamhet. Vid pass två timmar därefter vaknade Karmides vid tonerna av en ljuv musik. Med den blandade sig Praxinoas stämma; hon grälade på slavinnan, som friserade hennes hår. Medan Karmides lyssnade till dessa ljud och förbannade de usla drömmar Annæus Domitius hade beställt för sin gästs räkning, infunno sig slavar, som buro honom i badet. Badet var yppigt, vattnet lagom varmt och mängt med ljuva parfymer, frottörerna mästare i sitt slag, som borde kunnat återgiva en gubbes lemmar ungdomens spänstighet. Karmides kände sig föryngrad under deras händer och mäktig av alla möjliga epikureiska vapendater. Från badet bars han till ett rum, där konstnärer av olika slag väntade honom, konstnärer av rakkniven, friserkammen och toalettpenseln. Han teg och förtrodde sig lugnt åt sitt ödes blida makter. Samtliga artisterna utförde sin sak väl. Rakkniven fördes av den lättaste hand, lockarne uppmjukades med ambrosia och ordnades
Var stark, men var än mera vis Och vaka alla stunder; Den, som vardt orm i paradis, Han sparar inga funder; Där våld ej rår, Till list han går, Blir hal att se och höra, Ja, klär sig käckt I helgondräkt, Att så din själ förföra. Han skapar sig till fint förgift, Att så dig fälla neder, Han smyger sig i tal och skrift, I blickar, skick och seder. Haf ögat opp!
Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda. Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.» Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.
Men på knä grefvinnan sjunkit, Bländad af den höges glans, "O, Sankt Georg, helga kämpe, Tusen gånger haf min tack!" När hon åter höjer ögat, Hjälten ren försvunnit har, Och blott dunkelt går en sägen; Att det Paskal Vivas var. Från tyskan. Sof, du min lilla, min älskling är du; Göm dina ögons små pärlor ännu! Allt är så tyst, som i grafven det är; Sof, och hvar fluga bortflåktar jag här.
Då såg Amina, huru doftande blommor omslöto de båda makarnes hjertan, och tusende små brustna band återknötos. Och Amina log i glädje, ty hon var en engel; men hon vaknade i detsamma, och en tår rullade långsamt ur ögat. Missionären. "Moder, sörj dock icke, fast jag måste lemna dig.
När det sista kriget med storm bröt ut Och hon syntes bland oss på nytt, Då mindes hon knappast sin fägrings slut, Så längesen hade den flytt. Men vacker än, fast på annat vis, För en krigsmans sinne hon var, Och ofta nämndes hon än med pris Som i blomningens bästa dar, Fast de forna löjenas högkvarter Nu hyste rynkor en flock Och ögat ensamt var brunt ej mer, Men hela anletet ock.
Dagens Ord
Andra Tittar