Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Normans röst var tydlig när han utlade förloppet: Han gick till botten som en sten och så kom han upp igen; men då fick han döden rätt igenom vänstra ögat, och det var rakt som att släcka ett ljus. Å, Herre Je', är han död? skrek gumman och rusade över gärdsgården, men ingen hörde henne för Rundqvist, som fortsatte liktalandet i båten.
Vill herr Dybedræt hålla till godo med den, eftersom herr Dybedræt inte har någon överrock? Man skall gå med överrock, herr Dybedræt! Fru Lassons automobila öga gjorde ett försök att se vädjande på Dybedræt, på samma gång som det fixa ögat, men misslyckades och återföll i anarki. Dybedræt öppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde åstadkomma. Invärtes darrade han av sorg och förbittring.
Men glöm icke, att de äro värdefulla. Och gör av din svaghet ett fideikommiss, att din släkt må leva länge på jorden. Han höll flaskan till ögat, mätte av och slog i ett halvt glas. Det är det goda med min enkla mekanism, sade han, att dess verksamhet och dess behov kunna exakt beräknas. Ett visst kvantum sprit ger ett visst kvantum energi.
"Hvar är Tomas? Lefver han allena Och är icke här bland sina bröder?" Så han sade. Långt ifrån i torpet Satt den ädle Tomas hos sin flicka. Men han drog just nu sin hand ur hennes. "Hvad är detta?" sade han förvånad, "Ser mitt öga, eller ser min nacke? Ögat borde skåda dig blott, flicka, Och min nacke endast svarta väggen.
Hennes kinder glödde Djupare än rosens, och det milda, Sänkta ögat tycktes sky att röjas. Men den stolta, ädla grefven räckte, Utan minsta akt på någon annan, Glad och leende sin hand åt flickan, Och i samma stund begyntes dansen.
Det ter sig infamt kuriöst från min synpunkt sett. Men är handen redo och ögat öppet, saknas aldrig medel. Har jag funnit. Om någon ger dig en förödmjukelse, så kasta icke bort den, kära mor. Du rider länge på en förödmjukelse: den tröttnar aldrig. Kasta aldrig bort en oförrätt; den kommer att bära dig genom livet. Ansa dina olyckor, och de skola giva dig förtionde kornet.
Mig har min älskling fäst med gyllne ring, Har klädt mig rikt, att ingen konungsdotter bär En bröllopsdräkt som min, så himmelskt strålande. Med pärlor har han prydt min hals; juveler stänkt På mina armars smycken och omkring mitt hår En brudkrans virat, härlig, oförvissnelig. Har kinden glöd, är det hans kyss, som tänder den, Har ögat eld, är det min kärleks låga blott.
Borta var den mörka vintergrönska, som förr gladde det skumma ögat, kanariefåglarna hade flyttat till svalare länder, artilleristerna hängt sina kornetter i Tivolis pilträd, på golven stodo inga virabord, inga tobaksmoln förmildrade det bjärta solskenet, där förr var glädje och liv och värme, där ljusen från kronorna speglade sig i speglarna, och fontänen sorlade under lagrarnas kronor där satt en herre och drack en kopp kaffe, under det att en kylig vårvind strök sig in genom den öppna dörren.
Den som vill drömma söker ju tystnaden, ensamheten och mörkret, icke bullret, människovimlet och dagsljuset. Så även den, som vill tala med Gud i bönen och förnimma hans svar i ingivelsen. Honom är icke tystnaden för det yttre örat nog, icke mörkret för det yttre ögat.
I detsamma öppnades dörren, och en storväxt gosse på femton år kom in. Han stannade i dörren, när han såg systrarnas bedröfvade ansikten. "Hvad står på här?" frågade han, men fick i detsamma ögat på sin vackra bibel, som låg på bordet, sönderrifven och förstörd. "Hvem har gjort det?" frågade han, medan vredens rodnad steg upp i hans ansikte.
Dagens Ord
Andra Tittar