Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Deras av smink och nattvak urlakade gycklaransikten, knivskarpa röster och bjärta sluskelegans förenade sig till ett falskt och lustigt missljud, som dröjde några sekunder i luften och tonade bort. Slätten låg åter solvit och tyst. Tomas reste sig och gick några steg. Trädgårdsgrinden öppnades därborta, och någon kom ut. Var det Ellen? Ja, det var hon.
Jag hade ont samvete då också och trodde att jag hade gjort något mycket orätt, men det trodde jag visst bara för att det blev roligare på det sättet. Den tiden kommer aldrig igen, nej inte ens i mina drömmar kan jag få den tillbaka, och jag sörjer den tiden. När du tänker efter, Tomas, önskar inte du också att den tiden räckte ännu? Då vore allt så annorlunda.
"Hvar är Tomas? Lefver han allena Och är icke här bland sina bröder?" Så han sade. Långt ifrån i torpet Satt den ädle Tomas hos sin flicka. Men han drog just nu sin hand ur hennes. "Hvad är detta?" sade han förvånad, "Ser mitt öga, eller ser min nacke? Ögat borde skåda dig blott, flicka, Och min nacke endast svarta väggen.
Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus' söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar.
Märta hade nyss frågat honom, om han hade haft roligt på sin kamratfest. Det var avskyvärt tråkigt, förklarade Tomas trovärdigt. Jag längtade därifrån hela tiden... Märta knep ihop ögonen som hon brukade och smålog oskyldigt maliciöst, som om hon icke trodde honom mer än jämnt. Märta Brehm var aderton år.
Ellen betraktade honom länge med en stel blick. Kom in, sade hon slutligen lågt med en liten skälvning på rösten. Lägenheten bestod av två små ljusa rum och ett kök. De blevo stående mitt på golvet i det yttre rummet, och ingen av dem sade något. Varför har du inte gått med din mor och din bror i kyrkan? frågade Tomas äntligen lågt, med ett osäkert tonfall.
Då han såg honom gå förbi och hälsa, tog han honom vänligt i handen och började fråga honom om hans studier och planer för framtiden. Efter ett par tänkvärda ord om läkarkallet drog han Tomas med sig fram till den närmaste blomstergruppen, och ett par minuter stod han tankfull utan att säga något. Tomas stod som på nålar. Märta kanske redan väntade honom... Skulle det bli något om Gud i naturen?
Åkern ligger oplöjd, gån att plöja." Tyste gingo de till åkern alla, Och till ledet kommen, talte Tomas: "Såg jag rätt vår faders öga, bröder, Är vår arm värd guld i dag; af svetten Kan hvar droppe för ett granbarr säljas. Nu i dag det gäller att arbeta, Ty i afton kommer svårt att granskas." Tomas detta. Vid hans maning sänktes Hvarje plogbill ned i jorden genast.
Man skulle alltså vara myndig också för att få gå till en tegelhandlare, och ha säkra namn, och fan och hans mor... Nå, låt oss då säga om onsdag vid den här tiden, med klara papper! Han följde Tomas till dörren. Weber, mumlade han för sig själv, Weber... Skulle min herre möjligen vara en son till professor Weber? Ja, svarade Tomas kort. Så, jaså... Hm.
Jag vill säga dig något, Tomas, sade hon. Jag vill säga dig, varför jag grät. Tomas kände, att han bleknade. Jag tror, att jag kommer att få ett barn. Han stod mållös och stirrade på henne, som om han icke förstod. Men Märta stod vit och lugn. Hon grät icke nu. Vi ha gjort orätt, Tomas, nu går det oss illa! Timmarna runno. Tomas och Märta kunde icke lämna varandra.
Dagens Ord
Andra Tittar