Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Tomas gick förbi henne; efter ett par minuter vände han och gick samma väg tillbaka. Soffan stod tom. Det gamla fruntimret gick på darrande ben vägen nedåt, stödd på sitt grönaktiga paraply. Nu hade hon också en liten hund med sig; det var samma lilla hund, som för en liten stund sedan hade kommit fram till Tomas i vattenbutiken och fått tre pepparkakor.
Tomas och Märta stodo lutade mot ett gammalt kastanjeträd, ur vars grenar vinden skakade ned ett regn av bleka gula blad över deras skuldror.
De fingo ett stort, lågt rum med blommiga gardiner för de gammaldags, sextonrutiga fönsterna, vilkas utsikt nästan helt och hållet var skymd av det röda vilda vin, som i cirklade och vridna rankor klängde upp utmed husets väggar. Mitt i den breda soffan låg en stor, vit katt och sov. Tomas stängde omsorgsfullt dörren efter jungfrun som serverat dem.
Slutligen såg hon sig omkring med en hastig blick, tryckte sig tätt intill honom och kysste honom. Det fanns ingen i närheten mer än en gammal dalkulla, som böjd och krokig gick på gräsmattan och krattade blad. Därefter föll hon i gråt. Vad fattas dig? frågade Tomas. Hans röst var upprörd. Ingenting, ingenting...
Må han irra, rädd som Kain, i skogen, Skrämd af löfvet, som på aspen skälfver, Skrämd af järpen, som den spång, han nalkas, Bäfvande med dånfull vinge lämnar. Gud, om rättvis du i höjden lefver, Hata honom, som jag älskat honom, Och, hvarhelst han vaknar opp i döden, Gif ej fosterland, ej bror åt honom." Stel af fasa hörde Tomas orden, Och han vände bort sin blick från fadren.
Det går inte an att någon får se mig i sällskap med en herre. Tomas rodnade och sade ett kort farväl. Han följde henne med ögonen tills hon försvunnit bakom en grön trädgårdsgrind långt borta. Därefter satte han sig på en bänk och rökte en cigarrett. Förlustelselokalerna vid slätten lågo tysta och döda i majmorgonens kritbleka ljus.
Slutligen återfann man honom oförmodat som skådespelare vid en liten svensk landsortstrupp, och ett par år senare dog modern efter att först ha testamenterat honom sin förmögenhet. Han hade fått många vänner och syntes överallt. När Tomas frågade honom, vad han fördrev sin tid med, brukade han svara: Jag skriver på ett drama.
Förlåt, sade han gång på gång och smekte hennes hand. Men hon stammade endast åter och åter detta "gå, gå!" Det var som om hon hade glömt alla andra ord. Tomas gick. Märta stod framför spegeln. Var hon densamma som förut? Eller hade hon blivit en annan? Och i kväll skulle hon dansa kring majstången med de andra med syskonen Hon drev av och an i rummen. Hur mycket kunde klockan vara?
Dagens Ord
Andra Tittar