Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Jag skall gå ut och handla, svarade Greta. Greta valde gärna skymningen, när hon skulle gå ut och se på något i butikerna. Det var något så frestande över gatorna, just när mörkret föll på och lyktorna började tändas. Det fanns just då så mycket att undra på och att gissa över. Hon nickade åt Tomas i dörren och försvann.
Greta stod alltjämt rak och smal mellan bladväxterna framme vid fönstret och såg på hur snön föll. Så vände hon sig plötsligt om emot Tomas. Säg, Tomas Johannes Hall, är det en bra människa? Tomas svarade icke strax. Frågan hade kommit så hastigt över honom. Jag tror det, sade han till sist. För övrigt är det visst en mycket sammansatt natur.
Och nu, när jag skriver till dig, sitter jag ännu och försöker erinra mig allt vad du sade, men jag kan inte minnas allt, och jag är rädd att det just är det viktigaste som jag har glömt. Är du säker, Tomas, är du riktigt säker, att du hade rätt? Varför skulle jag då nu behöva resa långt bort till ett annat land, där ingen känner mig, och gömma mig? Jag förstår det inte.
Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara. Och vägen som leder dit jag går, den veten I.» Tomas sade till honom: »Herre, vi veta icke vart du går; huru kunna vi då veta vägen?» Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Han märkte att hon hade gråtit och tillade strax i blidare ton: Vi kom att sitta litet länge. Vi hade Mortimers i sällskap. Modern blev lugnare, då hon hörde att Mortimers varit med. Hon beredde sig att gå in. Är pappa hemma? frågade Tomas. Ja, nej, han är inte hemkommen ännu, men jag går in och lägger mig ändå, det är bara för dig jag har varit orolig. God natt.
De gingo båda i samma stillsamma söndagstakt, och båda hade psalmböcker i händerna. Tomas kände genast igen den gamla frun: det var Ellens mor. Han hade sett dem tillsammans i Humlegården någon söndagseftermiddag i maj. Gossen var alltså hennes bror, han som så gärna ville bli läkare... Och det var här de bodde. Tomas hade stannat utanför porten.
Man talade politik; herr Wenschen var frisinnad utan att likväl vara radikal på något sätt, men han blev oavbrutet överröstad av herr Grenholm och doktor Rehn, som i alla punkter hade fullkomligt lika åsikter, nämligen strängt konservativa. Gabriel Mortimer kom förbi kaféet; då han såg Tomas och Hammer gick han in och hälsade på dem och bad Tomas komma ut till Dalarö nästa söndag med modern.
Genom det öppna sängkammarfönstret hördes ett barns sång från någon av de små våningarna åt gårdsidan. Det var en liten flickas gälla röst, och hon sjöng på någon självgjord barnmelodi. Pappa är inte hemma, mamma har gått på torget, vad ska vi göra... Och det blev åter tyst. Tomas slog i det sista av vinet, och de drucko ur. Vinresterna tindrade dunkelröda på bottnarna av de slipade glasen.
Emellanåt stannade han mitt framför deras fötter, såg på dem och viftade med svansen. Han kanske är ute och söker plats, sade Tomas. Han har tappat bort sin herre. Märta gick tyst och mumlade något för sig själv. Går du och läser psalmer? frågade Tomas. Ja, sade Märta. Jag försöker erinra mig en gammal höstpsalm, som jag lärde mig, då jag var barn.
Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.
Dagens Ord
Andra Tittar