Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Det blev ett ögonblicks skymning i rummet. Ett tjockt rökmoln från en fabriksskorsten drevs av vinden förbi fönstret. Säg, Tomas är det riktigt bra att du är så mycket tillsammans med Johannes Hall? Tomas blåste ut röken från sin cigarr genom näsan. Kära mamma, jag bör väl vara gammal nog att kunna välja mina vänner själv. Ja, ja, du bör väl det... Hon gick tillbaka ut i salen.
Femtio kronor, murrade Mortimer småskrattande, det är inte småsaker... Han tog fram en femtiokronesedel, knycklade ihop den och stoppade den på halsen på Tomas under stärkkragen. Du går den breda vägen, tycks det, tillade han något allvarligare. Gå på med det, men akta dig för diket! Han gick fram och tillbaka i rummet med cigarren i mungipan.
Hon hade varit ett ovärderligt stöd för fru Brehm under de svåra tiderna och bar ännu alltjämt den drygaste delen av familjens martabekymmer. Tomas var nedstämd över sin otur. Vilka knep skulle han härnäst hitta på för att få träffa Märta? Han reste sig och bad om sin hälsning. I trappan stannade han några ögonblick och såg ut genom fönstret.
Mortimer hade just gjort samma iakttagelse. När det är tjugu grader varmt i skuggan, se alla människor ut som handelsresande, sade han. Herr Wenschen såg på sin klocka, reste sig, tog farväl av sitt sällskap och gick. Tomas, Mortimer och Hammer växlade en förbindlig hälsning med honom, då han gick förbi deras bord. Herr Wenschen såg icke glad ut; i själva verket hade han också husliga bekymmer.
Tomas var mera förvirrad än hon. Det är så längesedan vi såg varandra du är blek... jag ville gärna höra, hur du har haft det, sedan vi... Han kunde icke finna ord. Tack, sade Ellen saktmodigt, det är vänligt av er att fråga... Det var ingen bitterhet i hennes röst, då hon tackade honom för hans vänlighet. Och hon tillade, att hon hade det ganska bra, och att hon skulle gifta sig i nästa månad.
Han mottog knuff på knuff av brådskande människor, som längtade efter sin middag, och för vilka han stod i vägen. Han beredde sig just att stiga in, då i samma ögonblick kungen gick förbi i sällskap med general Kurck och överhovjägmästaren. Vårsolen glittrade och lekte i hans skägg. Tomas tryckte sig vördnadsfullt tätt intill väggen med hatten i hand och steg därefter in i butiken.
Plötsligt böjde han sig fram över hennes ansikte och kysste henne våldsamt. Hon vred sig lös ur hans armar och sprang upp. Nej, Tomas, sade hon, du får inte kyssa mig mera! Det är bäst att det är slut mellan oss jag är ingenting för dig mera du tycker om någon annan, säg gör du inte? Jo, jag ser det på dig, Tomas! Du har inte varit sjuk, det är inte sant!
Mortimer reste sig och tog adjö; han måste gå för att hinna med ångbåten. Han bad ännu en gång Tomas att komma ut till Dalarö på söndagen med modern, och Tomas lovade att komma. Herr Grenholm och doktor Rehn sutto invecklade i ett lågt, förtroligt samtal.
Det var Märta han älskade, och likväl föreföll det honom som om han hade gått miste om något väsentligt av livets lycka, om han aldrig finge se dessa armar blottade och vita sträckas emot honom från någon mörk vrå av ett rum med fällda gardiner. Han vred sig oroligt på soffan. Är du inte trött, skall vi betala? Ja, det är sent. De bröto upp, Tomas gick förut.
Vad skall den handla om? Om nådemedlen. Fy tusan, det får du skriva själv. Men om du skriver den åt mig, skall jag ställa till så att du får komma med på Märta Brehms flickbjudning om lördag! Ä, drag på trissor... Tomas slet sig lös och sprang ner utför trapporna. Gatan låg stilla och folktom; det var en av de breda och tysta gatorna på Östermalm.
Dagens Ord
Andra Tittar