Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Och då han åter gick nedför trappan, förstod han, att han måste uppgiva hoppet. Det var kallt i rummet, då han kom hem; han bad värdinnan att göra upp eld. Hon hade redan bäddat hans soffa i tanke att han som vanligt skulle komma sent hem. Tomas drog fram en stol till brasan och värmde fötterna vid elden. Han frös.
Då ingen öppnade, gick han slutligen långsamt ned utför trappan. Tomas... Vad kunde han vilja... Han var sig icke lik... Och Hall gick åter in. Han satte sig på samma plats som nyss, bredvid Greta, men han såg strax, att hon icke var densamma. Han såg, att hon hade vänt ett blad i boken, och att hon icke var densamma som nyss.
Men det var bestämt, att det icke skulle få vara så. I stället är det jag, som har blivit en annan. Farväl, Tomas. Skall jag säga dig tack för det som har varit? Det vet jag icke. Älskar jag dig ännu? Det vågar jag icke fråga mig själv. Men jag glömmer dig aldrig, farväl! Märta. Det var allt. Tomas satt länge orörlig med brevet hopvecklat i handen. Slutligen brast han i gråt.
Det hade nästan slutat att snöa, molndimmorna hade lättat, och skyar med slitna kanter drevo långsamt bort över husens gavlar och tak. Tomas hade stannat i hörnet av Fredsgatan och såg utåt den tomma fonden, där Mälaren gick öppen i mörkningen som ett brett, blåsvart band.
De köpte bakelser i ett hembageri och en butelj madeira i en kryddbod vid Malmskillnadsgatan. I våningen vid Döbelnsgatan väntade dem en dov och skum dager bakom de nedrullade gula gardinerna. Vi måste skrämma undan spökena ur rummen, sade Märta. Hon satte sig till pianot och spelade de larmande första takterna ur Carmen. Tomas tutade i sin trumpet. Vad ska grannarna säga? frågade Tomas.
Ingen såg dem förr likväl än Adolf, Tomas Hanes kära tvillingsbroder: "Nu", han sade, "nu det gäller, bröder; Lossen hölstren snart af edra bössor, Och så fort på andra sidan dalen Fienderna backens sluttning hunnit, Då gif eld, hvem som i bössan lod har." Så han sade; i detsamma hunno Fienderna backens höjd i trafvet, Och vid första sats, de gjorde utför, Smällde brödrens skott.
Rök och aska mötte där hans öga; Blott en lada stod på gården obränd, Dit han gick att söka tak och hvila. Som han nu, till dörren kommen, stannat, Hörde han sin faders röst där inne: "Hvem kan svara mig, har Tomas svikit? Kanske, kanske har han icke svikit. Gif, o Herre, att han skuldlös vore!
Tomas fick hjärtklappning och gick långsamt emot henne. Det glimmade till i hennes ögon, då hon såg att han var kvar, och hon rodnade svagt. Förlåt, fröken, sade han med de öppna blå ögonen vilande i hennes, vågar jag föreslå er en promenad på Skansen? Om ni har tid. Nej, sade hon undvikande, jag vet inte... Med ens kom hon att tänka på björnungarna, som hon avgudade.
Det gamla fruntimret, som hela tiden hade suttit alldeles tyst och stickat på sin strumpa, såg nu upp med en fuktigt svävande blick bakom glasögonen. Nej, sade hon, han tål inte att se någon inne hos sig, inte ens mig, som han alltid har tyckt så mycket om och varit så vänlig emot. Vad sjukdomen kan förändra en människa, det är förskräckligt, ack! Ja, sade Tomas, det är förskräckligt.
Var har du varit hela tiden, Tomas, du måste säga var du har varit... Du har säkert varit sjuk, säg har du inte? Jo, svarade Tomas. Jag har varit sjuk. Båda sutto tysta. Kyrkklockorna ringde därute, och regnet droppade mot fönsterblecket. Om jag kunde tro dig, viskade Ellen. Tomas svarade ingenting. Hur skulle detta gå... Han måste ju bryta med henne Vad skulle han säga?
Dagens Ord
Andra Tittar