Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Och även om David hade boken handlat vem kan skriva något som handlar om en annan mänska? Hur han hela sitt liv syndat och varit rädd för Gud, icke kunnat tänka på något annat än Gud, ja, på allt som kan kallas Gud, hur han läst tusen böcker för att hitta en utväg ur vanvettet. Har någon skrivit det, ingen, men alla ödsliga kyrkogårdar gav honom igen scenen från hans brors begravning.
Nu dör den sista glansen af vår ära, nu bryts den sista spillran af vår makt, nu går den siste af vårt namn till döden, och denne siste är min ende son; och griften, där vår vapensköld skall krossas, är en schavott! Och ingen hör oss mer. Ack, ej ens Gud. Min själ till himmelen ej når. Böjd emot jorden stapplar den. Elfte scenen. Ebba Fleming. Katri. Så kom en gång dock hämndens dag. Se där!
Då lär ej hvalfvet länge hållas tomt! DANIEL HJORT. Får du ej någon annan dit, så skall jag komma själf och bjuda mig åt dig. FÅNGVAKTAREN. Utaf den där får intet klokt man höra. Trettonde scenen. Katri. Daniel Hjort. DANIEL HJORT Fly, fly, du kärlek, du, min sista dröm! Du blef det bittraste af alt det bittra uti min lefnad!
Hämnd! Tyst jag kommer: och ljudlöst, spårlöst, svärdlöst kommer jag! Vår nästa natt skall bli min första dag! åttonde scenen. Arvid Stålarm. Johan Fleming mötande Ebba Fleming. EBBA FLEMING. Här händer något rysligt. Ifrån fönstren man ser på andra stranden hemska värktyg uppresta... STÅLARM. Se ej dit, man vill förskräcka vårt mod: det skall blott högre egga det. Vid Gud!
Vid stilla kärlek jag sett en ängel blomma helig upp. I skrifna ord, åt henne yppen hvad jag ej kan säga. Här uppå fridlyst rum, dit hon blott nalkas, jag lägger omärkt den. När hit hon kommer och ber sin bön, Guds moder bed för mig! Man nalkas! det är hon och hennes far. Sjunde scenen. Arvid Stålarm. STÅLARM. Min dotter! Redan altför länge har trolofningen med Johan tyst du afböjt.
Derefter, hm, hon fick snart engagement vid en ambulant teater, der det gick bra i början, tills hon en afton blef sjuk på teatern. Tills hon åter igen kom på sjukhus? Hvad? Och professorn... Nej, visst inte. Åh! hvad kan du tro? Hon blef sjuk på scenen, tog afsked och kom hit, som vi vet', för att studera.
Det smyger spårlöst fram vid tiggarstafven, det håller råd med skuggorna i grafven, lyss vid palatsets dörr, i kojan talar; då brista vapensköldar, remna salar. Så länge lefver det, tils hämndens dag går ned i blod, och detta hat är jag! Slut på första akten. Till höger ingången till en bod. Något fram på scenen en schavott. Företa scenen. Tvänne borgare.
Barnen i Attes julle stodo stumma, bleka och handfallna, ingen rörde sig för att hjälpa, och ingen enda gaf hals. Från slupen hade man emellertid observerat hela den lilla scenen och rodde skyndsamt till. Plötsligt sågs en liten röd och mager knytnäfve sticka upp, och strax därefter höjde sig Lisas hufvud öfver vattenytan.
DANIEL HJORT. Ja, neka, moder, neka mig din famn, så länge än jag håller detta namn, så länge än jag denna klädnad bär, som spunnen utaf Flemings silke är, så länge än jag tjänar denna makt, som folket uti natt och bojor bragt, ja, neka till att skåda på din son, så länge han är sina fäders hån, så länge tils han slitit ur sin själ alt, alt, som var. Till dess farväl, farväl! Fjerde scenen.
Trettonde Scenen. Du har ju förstått mig? Cecile! CECILE. Lemna brefvet, och vänta tills du får förestånderskans svar. LISE. Ja, mamsell! Fjortonde Scenen. CECILE. Ja, mitt beslut är fattad! Jag går i kloster! Huru? ni framhärdar i detta beslut? CECILE. Ni här? ERNEST. Hör mig, jag har besynnerliga saker att omtala för er! CECILE. Det är inte möjligt, min herre!
Dagens Ord
Andra Tittar